MASPALOMAS 

– ett av mina fyra paradis på jorden

 

Av Birgitta Frejhagen
gittan@frejhagen.se

Birgitta är intresserad av svenskarnas historia på Gran Canaria. Hon har skrivit boken Pionjärerna, och leder varje vecka under vintersäsongen en Historisk Stadsvandring i San Agustín.

Tomas Kallin är lite av en nomad. Sedan många år flyttar han varje år runt och bor i olika delar av världen. På Gran Canaria i sin lägenhet i Koka i Maspalomas, I Sverige i sitt torp utanför Örnsköldsvik, i USA i sin mans bostad i San Diego i södra Kalifornien, och slutligen bor och arbetar han i Norge ett par månader per år, framför allt i samband med utdelning av Nobels fredspris.

Av Birgitta Frejhagen
gittan@frejhagen.se

Vem är då denne man? Han växte upp i byn Gottne, där det idag bor 300 personer och som ligger två mil inåt landet från Örnsköldsvik.

Han är en försynt man, som idag är 56 år, och som förutom att ha byggt upp fyra olika ställen som han kallar hemma, också har hunnit tävla intensivt med blomsterbindning i Sverige, Norden, Europa och världen!

När Tomas hade gått 6 år i byskolan i Gottne hade kommunen ordnat en högstadieskola i Bredbyn, 4 mil inåt landet från Örnsköldsvik. Där samlade kommunen ungdomarna från landsbygden. 

     -Jag var nöjd med att gå i skolan i Bredbyn. För risken hade varit stor att jag blivit mobbad för min dialekt, bondskan, om jag gått på högstadiet i Örnsköldsvik. Man blev det på den tiden, konstaterar Tomas.

Men vid valet till 2-årigt gymnasium var Tomas inte alls nöjd. Sedan han var liten hade han varit intresserad av blommor. Både hans mamma och farmor odlade mycket blommor, och han fick hjälpa till. Även en grann i Gottne, som hade en praktfull blomsterträdgård, tog hjälp av Tomas.

     -Jag visste att jag ville bli florist. Men den närmaste floristlinjen låg utanför länet, i Kalmar, och det skulle ha inneburit en extrakostnad för kommunen att låta mig gå där. Så jag fick börja på lantbruksskolan vid Höga Kusten. Där var oerhört vackert och det fanns en trädgårdslinje, och lite nyttigt lärde jag mig.  Vi läste bland annat latin, och det var ju viktigt när man jobbar med blommor.

     -Efter studenten och lumpen bodde Tomas kvar hemma i två år med sina föräldrar och två yngre syskon. Det gick inte att få ett fast jobb i trakten. Så han var arbetslös på vintrarna och på sommaren arbetade han på kyrkogården och åt kommunen.

     -Men hela vintersäsongerna tog jag varje vardag bussen in till Örnsköldsvik och simmade 1000 eller 1500 m, för jag ville absolut inte ligga och sova hela dagarna!

Och där på badet hände något speciellt.

     -Jag har alltid vetat vem jag var. Ända sedan jag var pytteliten visste jag att det var pojkar jag var intresserad av. Jag pratade aldrig med mina föräldrar om det, eller med någon annan vuxen.

Men när Tomas lillasyster var 12 år frågade hon honom.

    -Du gillar killar, va! sa hon. Och när jag svarade ”ja” sprang hon skrattande iväg. Ända tills jag flyttade hemifrån när jag var 22 år var det enda samtalet jag hade om vem jag var. 

     -Men det var inget problem för mig. Det fanns ett bra bibliotek i Örnsköldsvik, och där kunde jag hitta svar på vad jag ville veta.

Ett av deras många uppdrag är dekorationerna runt utdelningen av Nobels fredspris i december.

Första dagen överlämnas Nobelpriset i Rådhusets festsal. Det är en stor vacker sal med en magnifik trappa upp till en övervåning. Den påminner om Blå Hallen i Stadshuset i Stockholm. Salen rymmer ca 600 personer. Dagen därpå är nobelmiddagen i bankettsalen på Grand Hotell. Också det en mycket vacker sal, men där är allt i en lite mindre skala. Att dekorera dessa två salar var varje år ett lika utmanande uppdrag!

En dag när Tomas simmade sina vändor i simhallen i Örnsköldsvik så såg han en ung man utanför det immiga fönstret. Han var lång, ljus och snygg.

Tomas skyndade att klä sig och gå ut på gatan.  Och där satt han på en bänk.

    -Jag gick fram och satte mig bredvid honom. Men jag kunde inte få fram ett ord. Men han var modigare och sa. ”Hej! Vem är du?”  Och så började vi prata, och sedan pratade vi i tre timmar i sträck om allt möjligt! Han heter Tim, men sedan många år är vi bara goda vänner, säger Tomas med ett stort leende.

Tim och Tomas flyttade till Stockholm. De tyckte det var fantastiskt att komma till Stockholm Där fanns så många likar. De gick ofta på en bar som hette Konfetti och låg på Östermalm.

     -Det fanns ett litet titthål på ytterdörren. Och där inne var alla! Det var underbart. Där var internationella kändisar, som fortfarande levde som smygisar. Och man kunde sitta på en innergård i sommarnatten, för det låg bara kontorshus runt gården.

Livet lekte på alla sätt. Tomas fick anställning på Ella Trädgård en bit norr om Stockholm. När han arbetat där ett år fick de anställda en internutbildning i blomsterbindning av en kvinnlig, välkänd florist.

     -Jag älskade det!

     -Och vår lärare tyckte att jag skulle söka jobb hos Hässelby Blommor, som var kända för sina spännande floristuppdrag. Bland annat hade de utsmyckningen till Nobelprisutdelningen i Konserthuset i Stockholm, och det prestigefulla uppdraget har de fortfarande!

     -Jag åkte dit och jag fick börja direkt. Oerhört!

Nu började Tomas både att arbeta på riktigt med blommor och att tävla och han fick snart bra placeringar på tävlingarna.

 När han arbetat i Hässelby i sex år, 1996, tog han som privatist gesällprovet som florist.

     -Att jag klarade gesällprovet gav mig självförtroende. Men jag deppade i alla fall, så året därpå åkte jag till Oslo för att komma bort från Stockholm och tävlingarna. Där hittade jag Guro Fjell som drev den välrenommerade blomsteraffären på Tåsen. Eller om det var hon som hittade mig. Hon sa att jag skulle fortsätta att tävla, men att hon skulle finslipa mig och ge mig självförtroende. Hon var känd för att kunna göra det! Hon jobbade med mig i ett år och det är jag oerhört tacksam för.

Tomas åkte tillbaka till Stockholm och vann den ena tävlingen efter den andra. Det blev två guld på de nordiska mästerskapen och tre gånger i rad tog han guldmedaljen på Svenska Mästerskapen – ett resultat som Tomas fortfarande bara delar med en person!

I 2004 satsade Tomas på att ta en VM-medalj i Australien. Han fick själv gå ut med en croud funding för att få ihop 180 000 svenska kronor för resor och arrangemang.

     -Innan resan hade jag bestämt mig för att minst ta en silvermedalj, berättar Tomas. Men jag visste hur svårt det skulle bli. Det var bland annat ovanligt många asiater i tävlingen, eftersom det nästan var deras hemmaplan.

Tomas hade fyra vänner, florister, med sig från Sverige och det blev ett tufft jobb, där alla stöttade på sitt sätt.  Men så helt plötsligt stod han där på prispallen och hade vunnit en VM- medalj, en silvermedalj!

    – Det var stort. Så långt från Sverige! Det var tur att jag hade min fyra kompisar med mig, annars hade jag kanske inte kunnat tro att det verkligen var jag som vann, säger Tomas. Men de hörde och såg ju samma sak som jag!

Ungefär samtidigt som Tomas fick denna omtumlande VM-medalj träffade han också sitt livs kärlek Rick Bradly, från södra Kalifornien.  Rick var aktiv i IT-branschen, och var en i ledningen för ett av världens största telekomföretag. Nu är han pensionär, men engagerar sig som företagsängel och stöttar unga företag på deras resa till framgång.

     -2004 var Rick i Sverige ett par dagar, berättar Tomas, och vi träffades en fredagskväll på krogen Bysis på Hornsgatan i Stockholm. Vi pratade och allt bara stämde. Efter två dygn tillsammans måste Rick åka, men han ville att jag skulle besöka honom nästa helg i Prag. Men jag sa nej! 

     -Men så blev det så lyckligt för oss, att östra Europa drabbades av en stor översvämning, så Ricks Pragresa ställdes in, och han kom tillbaka till Stockholm! säger Tomas med ett lyckligt leende. Sedan dess är vi ett par!

     -Jag bor hos honom ca 3 månader per år, för det är vad den amerikanska lagen tillåter, och på sommaren är han 3 veckor hos mig på torpet. Och mer kan det inte bli. För jag kan inte tänka mig att ”bli amerikan”, och han kan inte tänka sig att bo i Sverige!

     -I Kalifornien har vi en stor trädgård, som jag anlagt. Vi har inte bara blommor. Jag har t.ex. planterat Änglatrumpeter, och de är nu fyra meter höga träd, med fantastiska blommor som doftar gott.

Efter ett par år köpte Tomas och en vän den välkända butiken Melanders blommor på Hamngatan, nära Dramaten i Stockholm. De renoverade och drev blomsteraffären med stor framgång.

     -Vi var från början överens om att jag skulle tävla och bo hos Rick ett par gånger per år. Jag är tacksam för att jag fick göra så. Det la grunden för det liv jag har just nu.

Efter åtta roliga och jobbiga år sålde de Melanders och Tomas återvände till Norge för att börja jobba med sin vän Tobbe Janson i Oslo. Ett av deras många uppdrag är dekorationerna runt utdelningen av Nobels Fredspris i december. 

Första dagen överlämnas Nobelpriset i Rådhusets festsal. Det är en stor vacker sal med en magnifik trappa upp till en övervåning. Den påminner om Blå Hallen i Stadshuset i Stockholm. Salen rymmer ca 600 personer. Dagen därpå är nobelmiddagen i bankettsalen på Grand Hotell. Också det en mycket vacker sal, men där är allt i en lite mindre skala.  Att dekorera dessa två salar var varje år ett lika utmanande uppdrag!

2012 började Tomas åka till Gran Canaria och Playa Inglés.

     -På Gran Canaria hittade jag det jag letat efter! Jag har alltid önskat mig en egen bostad i ett lagom varmt klimat på vintern.

Tomas köpte i en liten, sliten lägenhet i Koka, som ligger nära Yumbo.  Han byggde om lägenheten efter sina sparsmakade preferenser, så den blev fräsch och luftig.

     -Jag tycker så mycket om min lägenhet, och hela sättet att leva här. Nu bor jag bara en månad per år på Gran Canaria, men jag tror det kommer bli mer, säger Tomas bestämt.

En vanlig dag för Tomas börjar med en sen frukost vid 11-tiden. Sedan går han ofta till havet och dynerna. Där finns en 1 km lång nakenstrand och en bit av den är en bögstrand.  Fram mot tre på eftermiddagen är det dags att gå hem för att få några timmars sömn innan kvällens och nattens förlustelser.  Vägen hem går många gånger via konditoriet Café Wien i Cita. Där serveras kaffe i utsökt porslin med små öron! 

Kvällen börjar med middag och fortsätter sedan till en av de populära barerna Adonis,   Gio,  Junior eller Barenholen. Det senare är ett ställe för håriga killar. Ett Björnställe! Men det är inget för mig säger Tomas och skrattar stort!

     -Efter middagen går jag och några kompisar vidare lite högre upp i centrumet. Där ligger ett par dragshowbarer, t.ex. Terrys. Terry var en av pionjär i Maspalomas bögvärld och hans första ställe låg i centrumet Milo, där man hade spanare ute för att veta om en polisrazzia var på väg! Terry har tyvärr gått bort, men hans ställe lever kvar.

     -Men jag går också t.ex. på Vounderbar, som spelar europeiska schlagers. Schlagers är uppskattade i bögsammanhang, och det finns många fina svenska schlagers!

     -Efter midnatt går jag till någon av barerna som inte stänger förrän kl. 4. t.ex. Mykonos eller Tubus. Den som har längst öppet är ett disco, som heter Mantrix. Det stänger inte förrän kl. 6 eller 7 på morgonen.

Tomas har ett tjugotal vänner som han umgås med i Maspalomas. De flesta är florister och de har varit vänner i många år. 

     -Det är ett speciellt sätt att umgås i Maspalomas. Det handlar delvis om klimatet som gör det lätt att leva, men det är också en vänlig miljö. En homovänlig miljö. Här finns många tusen homokillar samlade på en plats och det gör att i vissa delar av Maspalomas är vi inte avvikare. Vi är det normala. Jag tror att det är en stor anledning för många att komma hit.

Från Maspalomas fortsätter Tomas till de andra ställena som han också trivs på. Först till Oslo och en månads jobb, och därefter tre månader i Kalifornien.

Till sist avslutar han årsvarvet med att, som många andra svenskar, vara hemma i Sverige under sommaren, i hans fall på torpet i Gottne omgett av vacker svensk natur.