Miss Palomas är en kvinna i sina bästa år, som unnar sig själv att vistas på Gran Canaria några månader vår och höst. Här har hon hittat sitt paradis. Övrig tid på året bor hon i Stockholm och har, som hon själv kallar det, uppnått “passionsåldern”. På Gran Canaria går hon ut och äter nästan varje kväll, utom när något av hennes favoritprogram visas på
Miss Palomas har lätt för att få vänner, men trivs även med att vara ute på egen hand. Hon är äventyrlig och älskar att betrakta människorna i sin omgivning. När man frågar henne hur gammal hon är, svarar hon, femtioplus. Osäkert dock hur mycket plus. Vem vet. Kanske sitter Miss Palomas bredvid dig när du går ut och äter ikväll.
Ni som vid det här laget har lärt känna vår Miss Palomas, vet att hon är synnerligen social och gillar att gå ut och äta. När några av hennes vänner föreslog att hon skulle hänga med ut på en tapasrunda, tackade hon ja direkt.
Varje torsdag, mellan klockan 18 till 21, i San Agustin och även i Playa del Inglés, kan du gå från krog till krog och får ett par tapas samt ett glas vin, öl eller alkoholfritt för bara 4 euro.
Tanken är att krogarna erbjuder några smakbitar och att du under en kväll ska hinna med så många ställen som möjligt. Du märker snabbt att du inte hinner med allihop, vilket kanske är tur. Risken för att bli kraftigt berusad är annars överhängande. Fast det går förstås att ta varannan läsk om man vill.
Tapasrundan ger alla, en chans att mötas och ha trevligt tillsammans på ett enkelt och otvunget sätt.
Du kan inte boka bord i förväg och förväntas sitta max en halvtimma och sen gå vidare till nästa ställe. Du delar bord med nya vänner och många samtal och skratt hörs vid borden.
Miss P hade aldrig blivit besviken under rundorna. Hon tyckte idén var god och förenade människor på ett otvunget sätt.
De kom fram till första matstället, ett parkcafé som de ofta besökt för att lyssna på livemusik. Innehavaren tog emot dem och serverade två sorters tapas. Focaccia med Serranoskinka och en pizzabit, samt rödvin. Nu hade de fått upp aptiten och gick förväntansfulla vidare till nästa restaurang som ligger vägg i vägg med en skola och sjukhusklinik.
-Bara vi nu inte serveras skolmat, sa en av vännerna.
-Jag är mer orolig för att få läkarsprit, sa miss Palomas mest på skämt.
Det behövde inte vara oroliga. Tapasen som serverades var långt ifrån skolmat. Två mycket delikata toast Skagen och vitt vin serverades på en bricka.
Efter dessa aptitretare styrde de stegen vidare mot centrum och till en av de populärare taparestaurangerna, där kön var lång för att komma in. De fick dela bord med ett gäng som precis som de själva, redan hunnit med ett par stopp. Två små miniatyr pajer med olika smak ställdes framför dem, samt var sitt glas rött vin.
Mitt emot miss P satt en man som hon märkte försökte flörta med henne. Han var inte hennes typ, men hon kände sig ändå smickrad. Sånt var alltid bra för självkänslan, tänkte hon.
Ytterligare tre tapasstopp hann de med innan klockan blev nio. Hon var proppmätt och märkte att hon började bli lite rund under fötterna.
Miss P hade fått en idé. Följande torsdag gick hon i förväg och pratat med några av krögarna i centrum och lyckats få åtminstone ett par av dem att delta i hennes test. När gästerna undan för undan anlände blev de som var singlar hänvisade till ett och samma bord. Miss P iakttog.
Av samtalen att döma hörde hon hur de gjorde upp om att göra sällskap till nästa tapasställe. -Vilken bra idé att samla singlar vid samma bord, sa en kvinna.
-Jättetrevligt att få träffa andra som är ute på egen hand. Nu slipper jag känna mig ensam, sa en man. Undrar vems idé detta är?
-Du skulle bara veta, tänkte miss Palomas förnöjt men sa inte något.
-Vid avslutningen av kvällen gjorde flera av dem sällskap till en krog som erbjöd både trubadur och dans. Miss P undrade hur många som kanske hade träffat sin blivande partner i kväll och hoppades att krogarna även i fortsättningen skulle erbjuda singelbord med ”Tapas för två” som hon hade döpt experimentet till.
Ja nog hade hon ett visst anlag för att ägna sig åt koppleri trots allt, tänkte hon och myste. Tankarna gick omedvetet till den lyckade matchningen hon gjorde i våras, genom att sammanföra hennes bror med en god väninna.
Hon väcktes ur funderingarna när hon blev uppbjuden. Än sitter takterna i, tänkte hon, och följde graciöst med i turerna på dansgolvet.
Han dansade bra. Om bara männen kunde komma ihåg att ta några stänk deodorant under armarna, innan de gick ut och dansade. Då skulle dansupplevelserna bli dubbelt så bra. Fast sånt kan man ju inte säga till en kavaljer. Eller jo, om jag gör det lite fint, tänkte miss P.
-Har du sett att de finns deodorant för både herrar och damer i parfymaffären? for det ur henne.
-Va? frågade danspartnern som först inte kunde höra vad hon sa i musiklarmet.
Hon upprepade frågan lite högre. Just då slutade trubaduren att spela och hon var säker på att halva dansgolvet hade hört vad hon sagt. Danskavaljeren blev röd långt ner på halsen. Vad hade hon gjort? Skämt ut både honom och sig själv? Det var ju absolut inte meningen. Han förde henne tillbaka till stolen och tackade artigt för dansen. Oj så pinsamt. Nu var det väl slutdansat för hennes del ikväll. Mannen lämnade krogen. Hon skämdes.
Döm om hennes förvåning när han, en kort stund senare, kom tillbaka och bjöd upp henne på nytt.
-Tack för att du sa till mig. Jag hann in på parfymeriaffären innan de stängde. Doftar jag bättre nu? frågade han med glimten i ögat, medan han åter förde henne över dansgolvet.
Ingen vill ju uppfattas som en levande odör. Jag är dig evigt tacksam ska du veta, sa mannen, som berättade att han både hunnit in till parfymaffären och därefter tvättat sig och tagit på deodorant på herrarnas toalett. Hon skrattade. Jag och min stora mun, tänkte hon. Tur att han inte blivit förbannad. Hon hade nästa väntat sig en rejäl utskällning.
– Puh, sa hon. Jag trodde jag trampat riktigt rejält i klaveret.
-Inte alls. Det behövs fler av din sort. Som inte bara mjäkar med utan tar tag i saker och säger som det är. Det blev trots allt ett gott slut på den tapasrundan, tänkte miss P när hon en halvtimma senare gick hem ensam efter en lyckad kväll. Hon undrade hur det gått för alla singlar vid ”Tapas för två” borden. Kanske skulle hon få veta det en annan dag.
Miss Palomas påminner om den svenska författarinnan Lotta Holmgren från Stockholmsområdet. Hon tillbringar mycket tid på Gran Canaria där hon skriver sina böcker, som förvånansvärt nog kan ha eller inte ha en koppling till ön. Hon skriver också noveller för svenska tidningar.
Kontakt; [email protected]
