Växtligheten är ganska annorlunda här på öarna. Många arter som hemma är örter har släktingar här som uppträder högresta och mång-åriga med vedartad stam. Bli inte förvånad om Du får se margeriter eller prästkragar blomma som träd. Det finns nämligen sådana här intagna från Mexiko. Några exempel...

Ricin hör till törelfamiljen (Euphorbiaceae). Den är sol- o värme-älskande, men kan varma somrar odlas utomhus även uppe i Norden. Det är emellertid riskfyllt för hela växten är mycket giftig, utom oljan, som bildas i frukterna. Bladen är vackra, djupt handflikiga, mörkgröna och färgskiftande. Blommorna är enkönade, men sitter på samma planta (sambyggare). I blomställningen sitter de skaftade...

Skruvpalmen är trots sitt namn ingen palm. På engelska heter den screwpine (skruvtall) men är heller ingen tall. Den har en helt egen grupp – Pandanus med minst 500 arter i sitt släkte. Det är osäkert varifrån de härstammar. De flesta Pandanus är funna i Västafrika med Madagaskar som trolig hemvist, men Australien och Hawaii har också några arter...

-Passiflora Mycket  har skrivits om detta fascinerande växtsläkte, vars blommor fått stå som symbol för Kristi lidande på korset. Ca 400 arter finns av varierande former och färger. De flesta hör hemma i tropiska Sydamerika. Några finner man i Sydasien och Australien. Peru har de flesta vildväxande. Ett fåtal är odlade. De flesta är lianer; buskar som klättrar med ogreniga...

Allamanda och Tevetia är gulblommande växter ur den giftiga  familjen Oleanderväxter. De är från norra Sydamerika och hör till de växter, som tidigt brukades som medicin. Men därvid slutar likheterna...

Det ståtliga drakblodsträdet Dracaena draco såg jag först i Sydneys Botaniska Trädgård långt borta från sitt hemland, som anses vara Teneriffa. Icod de los Vinos finns det berömda ”tusenåriga” exemplaret, som troligen inte är äldre än några hundra år gammalt...