– utflyktsmål med museum och vinprovning

Bussfärden erbjuder, att man kan se sig omkring från sin sittplats i bussen. Färden från San Telmo, bussstationen i gamla Las Palmas, går genom en spännande miljö med mycket att se och förundras över och passerar dessutom Jardín Botánico, ett resmål för ett annat tillfälle.

Bodega San Juan del Mocanal är beläget i det gamla anrika vindistriktet Monte Lentiscal, som ligger mellan Las Palmas och Santa Brígida. Vingården köptes 1912 av Juan Rodrigez Quegle, som gav sitt namn åt gården. Den andra delan av vingårdsnamnet, del Mocanal, refererar till området El Mocanal (som utgör en del av Monte Lentiscal), som har sitt namn efter ett träd med samma namn, mocán (lat. Visnea Mocanera). Vingården drivs i dag operativt av Cristina Millán Martín. Hon är femte generationen på gården.

Monte Lentiscal har sitt namn efter trädet lentisca (uttalas lentíska), som utgjorde den skog, som täckte kullarna i området. I dag är förekomsten sällsynt. Trädets sav, eller kåda, kom tidigt att användas för framställning av ett särskilt fint möbellack, men också en typ av gummi, tugg-gummi. Studier har visat att kådan har antiseptiska egenskaper. Lentisca-skogen fick ge vika för odlingar. Stora delar av markytan bestod tidigare av vinodlingar. Man kan än i dag se spår av gamla övergivna vinfält, som invaderats av vildväxande ursprunglig undervegitation. Vinet odlades förr överallt. Varje hushåll hade sin egen vinodling för husbehov. Pressningen ordnades i gemensamägda pressar. I och med turistindustrins framväxt lämnades de flesta vinfält vind för våg, när man övergav jordbruket för bättre betalt arbete i de nya turistorterna.  

El Mocanal, vilket är namnet på det område där bodegan San Juan och fincan Mocanal ligger, har också ett namn, som anknyter ett träd med samma namn, mocán. Trädet, som de allra flesta växter på ön, är endemiskt** och påträffas bara på Kanarieöarna och Madeira. Trädet har en historia gemensam med guancherna, som använde både dess frukter, stora som små oliver och vid full mognad blir helt svarta och mycket söta, samt bladen för sina helande egenskaper. Guancherna kallade bären för ”yoya”.

La finca Mocanal är som en mindre botanisk trädgård och samtidigt ett museum med allehanda tekniska anordningar från det tidiga 1900-talet. Av fincans 25 hektar mark används idag bara 2,5 hektar till vinodling. Övrigt är vilande mark eller park. Från början odlades alla sorters grödor, utom platanas***. Produktionen såldes då företrädesvis i Vegueta, Las Palmas. Vid vinframställning under tidigt 1900-tal pressades dessutom röda och vita druvor tillsammans.

Redan från början anskaffade den nya ägaren Juan Rodrigez Quegle för den tiden tekniskt avancerade utrustningar, som t.ex vinpressen. Vinpressen köptes från fabrik på spanska fastlandet.

     – Och den var dyr, intygar Cristina Millán Martín. 1915 installerades ytterligare en ny press. Den drevs elektriskt, vilket för den tiden var mycket unikt. Alla dessa maskiner finns kvar och utgör stommen i ett spännade vintekniskt museum.

Vinkällaren är också ett museum. Där har samlats viner från förra årtusendet. Det speciella med vinlagret är, att vinerna har gjorts på druvor som skördats vid fullmåne! Källaren slutar i en liten sal med en helgonalkov med vingårdens skyddshelgon.

Till traditionerna på Finca Mocanal hör det omvårdande förhållningssättet till gården och jorden. Förutom att odlingarna är giftfria läggs mycket energi på att skydda och vårda de unika träden i allén och växterna i trädgården.

Ett samarbete finns mellan gården och Jardín Botánico Canario, med utbyte av fröer och plantor.

Det är främst gårdens nestor, José Millán Martín, 68, som nu ansvarar för samarbetet.

     – Jag har i sommar levererat frön till Jardin Botanico i samarbete med Miguel Aleman, berättar José mycket entusiastiskt. 

Jag blir guidad runt och får titta på allt sådant som bara den mest nyfikne får se.

     – De här två mocánes-plantorna planterade jag år 2015. Jag tog dem från Tenerife som en meter höga plantor med bil.  De är de enda två som finns i området.

Licor de algarroba, en gammal tradition. Allén som sträcker sig från grinden till bodegan, kantas av stora och riktigt gamla träd. Bland annat av algarrobas (johanesbrödträdet), vilka har en ålder av mer än 100 år. Deras frukter, stora svarta ”ärtskidor” utgör basen för en likör som av tradition gjorts sedan länge. 

    – De här frukterna kallas ”chocolate de los pobres” (fattigmanschoklad), förklarar José. De smakar choklad och algarroba-frukterna, som mals till mjöl, används även till bakning och för att göra ”choklad”.

     – Vi gör en licor de algarroba på frukterna. 

     – De plockas ungefär som oliver och samlas upp under trädet på lakan. Därefter tvättas frukterna, bryts i bitar och sedan läggs i glasburkar med vit rom tillsammans med en kanelstång. Där ligger de en och en halv till två månader, och macererar****. Varje dag vänds burken.

      – Därefter fylls det på en sockerlag med 750 gram socker per liter vatten.   

José tar med mig in i huset för att visa glasburkarna.Därefter har en hel förmiddag förflutit och vi tar adjö av varandra.

Vinerna på Bodega San Juan. På fälten odlas främst den kanariska och endemiska** röda druvan Listán Negro, som också svarar för basen i årsproduktionen av de 1500 flaskorna. En andra druva är Negra Moll. Man skyndar långsamt med att återuppbygga den gamla gårdens vinproduktion. Bland de mer än 100 år gamla vinstockarna planteras nya för att på sikt kunna öka produktionen. Nyplanteringarna görs även för att kompensera för de vinstockar, som får sina rötter förstörda av kaniner.

Odlingarna är giftfria och gården kommer om två år att få sitt certifikat från myndigheterna. Stockarna vattnas inte heller, utom de sköra nya plantorna. Skörden sker för hand liksom sorteringen och rensningen.

Vinet har fått namnet Mocanal. För provning finns två årgångar, 2017 och 2018. Eftersom vinet är ett äkta terroirvin, jäst på naturjästen i vinfältet, så kommer årgångarna också att skilja sig åt. Vinmästaren Carmelo Peña Santana har använt 85% Listán Negro och 15% Negra Moll. Efter två månader tappas vinet på flaska för ytterligare lagring.