Uno Sand är växtpedagog och pensionerad biologilärare. Han har också arbetat som rektor både i Strängnäs och Nyköping i Sverige. Nu tillbringar han flera månader om året på Gran Canaria. Han håller föredrag och blomster-vandringar, samt är fast skribent i Dag&Natt.
– Parkinsonia aculeata
En snabbt växande graciös skönhet från Sydamerika är detta ärtväxtträd.(fam.Fabaceae).Den har dubbelt sammansatta vassa blad med minimala småblad på hängande slanka grenar. Har trädet ett soligt läge ger den ett överflöd av doftande 5-taliga gulorange blommor. Det tål även saltstänk och håller till godo med vilken jord som helst.
Tåligheten gör att trädet (5-6 m) kan växa i öknens utkanter och starta ett område som man vill ha skogbeväxt. Samtidigt kan trädet bli ovälkommet i vissa miljöer eftersom det förökar sig lätt o tränger sig på. Flytande baljfrukter ”hästbönor” följer med vattendragen och slår rot på nya ställen. Det har man fått erfara i Australien och tropiska Afrika, där Parkinsonia införts och snabbt blivit en plåga bildande taggiga snår. Vedens fibrer ger emellertid ett mycket fint papper.
Överlevare
Vid långa torrperioder lövar trädet helt av och den gröna stammen med sina gröna grenar och kvistar har den sällsynta förmågan att hålla fotosyntesen igång och därmed leva vidare o invänta regn.
John Parkinson (1567-1650) var apotekare i London, ägde mark nära nuvarande Trafalgar Square och åstadkom ”Gudomlig Skapelse”; en berömd trädgård med 500 arter. Han var tillika poet o skrev 1629 diktverket Paradiso in Sole, vilket så imponerade på Linné, att Parkinson fick ge släktnamn åt det här beskrivna vackra trädet.
