Uno Sand är växtpedagog och pensionerad biologilärare. Han har också arbetat som rektor både i Strängnäs och Nyköping i Sverige. Nu tillbringar han flera månader om året på Gran Canaria. Han håller föredrag och blomster-vandringar, samt är fast skribent i Dag&Natt.

(Verode på spanska) är en tjockstammig suckulent och endemisk flerårig buske här på öarnas torra subtropiska bergsområden. suckulent=vattensparande, endemisk=finns bara här.

Kleinia liknar mycket törelbuskar, som den slår följe med på områden, där ingenting annat kan växa. De grågröna, greniga stammarna ser ut som korvar med ärr efter gamla avfallna blad. De mörkgröna långsmala bladen sitter direkt på grenarna, ibland i täta rosetter. Likheten med törelbuskar är påfallande, men alla törelväxter blöder ju en vit saft, vilket inte kleinian gör. Likaså är blommorna helt olika Euphorbia.

Den tätt packade blomställningen med 5-10 gulvita rörformiga blommor i varje korg ger klart besked om att kleinian tillhör familjen Asteraceae, och alltså är släkt med prästkragar, fibblor o tistlar. I de doftande blommorna, livligt uppskattade av insekter, finns både pistill och ståndare.

Många gånger finner man kleinian till synes död med skrumpna grenar och de täta fruktsamlingarna med sina fjäderpenslar hängande torra i grenspetsarna. Men skenet bedrar. 

Vid nästa regn blir stammarna åter trinda och nya blad växer fram följt av en snabb blomning, vilket ofta infaller på sensommaren och hösten.

Jakob Teodor Klein född 1685 har fått ge namn åt denna märkliga växt. Han var verksam i Gdansk i Polen, där han under många år var sekreterare i kommunfullmäktige. Han var studerad i juridik och matematik, men hade zoologi och botanik som hobby. Han var ju ett 20-tal år äldre än Charles Linné, med vilken han hade en livlig korrespondens. Klein försökte sig till och med på att konstruera ett eget sexualsystem, som dock inte höll måttet.