Afrikas blå lilja eller kärleksliljan härstammar från Sydafrikas bergsluttningar och blommar på Kanarieöarnas sommar, tyvärr när det är glesare med turister.

Kärleksliljan (vackert namn) är en flerårig ört, vars läderartade blad står gröna hela året, och när ljuset och värmen tilltar skjuter den upp till en meter höga styva stänglar med vanligen många blommor samlade i ståtliga flockar. Blomman är 6-talig; den har 6 ståndare och den trumpetliknande sammanvuxna kronan har 6

ståndare och den trumpetliknande sammanvuxna kronan har 6 flikar. Färgen är blå i olika nyanser, men det finns även exemplar, som ger vita blommor.

Agapanthus älskar sol o värme och vill ha rikligt med vatten under vegetationsperioden, men är inte så kräsen på jordens beskaffenhet. Den har en jordstam med rötter, som är ganska ömtåliga, vilket man bör tänka på vid omplantering. Det kan då visa sig att blomningen uteblir något år. I Nordens klimat kan den växa utomhus om sommaren, men Agapanthus är frostkänslig så det blir att övervintra inomhus i sval och ljus miljö.

Den här beskrivna arten är den vanligaste – vild, förvildad och ganska lättodlad finns den över hela världen. Jag såg en gång på Tasmanien i Australien en stor norr-sluttande tomt (södra halvklotet) fullkomligt ”dränkt”av Agapanthus – ett blått hav med vita inslag.

Det finns ytterligare några arter av släktet Agapanthus och flera hundra hybrider (korsningar) mellan dem. Korsningarna får ofta andra egenskaper i något avseende; t.ex.  styvare stjälkar eller någon färgvariant som anses intressant och kuriosa, och det finns hybrider, som helt vissnar ner under vilotiden.

Agapanthus odlas givetvis för sin skönhet, men den lär i hemlandet ibland användas som smärtstillande medicin.  Ett extrakt avliljebladens saft verkar slemlösande och blodtryckssänkande, Det påverkar även livmodern till sammandragningar, vilket i Sydafrika används som hjälp vid förlossning.