Uno Sand är växtpedagog och pensionerad biologilärare. Han har också arbetat som rektor både i Strängnäs och Nyköping i Sverige. Nu tillbringar han flera månader om året på Gran Canaria. Han håller föredrag och blomster-vandringar, samt är fast skribent i Dag&Natt.
Ricinus communis
Ricin hör till törelfamiljen (Euphorbiaceae). Den är sol- o värme-älskande, men kan varma somrar odlas utomhus även uppe i Norden.
Det är emellertid riskfyllt för hela växten är mycket giftig, utom oljan, som bildas i frukterna. Bladen är vackra, djupt handflikiga, mörkgröna och färgskiftande. Blommorna är enkönade, men sitter på samma planta (sambyggare). I blomställningen sitter de skaftade hanblommorna under honblommorna, vilket försvårar en olämplig självbefruktning. Som alla törelväxter saknar blommorna hylle (krona och foder) men lyser ändå gulgröna eller röda med sina yviga pistillflikar.
Det bildas en mjuktaggig frukt, som innehåller 50% ricinolja. Frukten har även några frön, som i sin tur innehåller det höggradigt giftiga ämnet ricin. Fröna med giftet stannar i presskakan, så oljan kan förtäras utan risk. Varje person av mogen ålder har väl som barn fått plåga i sig ricinolja mot förstoppning. Eftersom denna olja också verkar aborterande kan den användas för att påskynda födseln vid överskriden graviditetstid. Själva ricingiftet har man funnit tumörhämmande men vanskligt att hantera. Mord och självmord har förekommit med ricin t.ex. under 2:a världskriget (KGB i Sovjet).
Ricinväxten odlas för många användningsområden. Den brukas av kosmetikaindustrien, som laxermedel, som lampolja sedan 1000-tals år i Egypten och som smörjmedel o olja i flygplan. Oljan har nemligen den uppskattade egenskapen att viskositeten (konsistensen) är stabil vid extremt höga eller låga temperaturer. Modellflygplan körs med ricinolja i bränslet.
På grund av de dekorativa bladen ser man ricinväxten alltmer odlad i park-planteringar både här och i Europa.
