Lars har inte alltid varit författare. Han har studerat företagsekonomi och under den första delen av sitt arbetsliv arbetade han inom näringslivet i Finland och Sverige. På 90-talet var ett av hans uppdrag att omstrukturera ett börsnoterat företag Alcom Oy för en banks räkning. Efter utfört uppdrag blev han fascinerad av krisföretag och skrev en doktorsavhandling i ämnet som baserade sig på 60 krisföretag varav den ena halvan lyckades medan den andra halvan slutade i en i konkurs. Avhandlingen identifierade de faktorer som ledde till en framgångsrik omstrukturering. Också på detta ämne skev han senare ett lättfattligt sammandrag i bokform över sina upptäcker.
Hans nya liv, så som han själv beskriver det, startade för omkring tio år sedan då han valde att använda sitt pensionärsliv till att skriva. Lika väl hade han kunnat ägna sig åt något helt annat, så som golf, tennis eller trädgårdsmästeri. Lägger man ner minst 10 000 timmar på något kan man bli riktigt duktig på något nytt. Med tanke på den nedlagda tiden var skrivandet ett frestande alternativ. I valet ingick också en del exotism eftersom skrivandet förutsatte en del kurser med bland andra ett deltagande i Skrivepidemin i Göteborg som hade sin kurs i Venezuela men han gick även kurser på närmare håll så som i Sevilla, London och med författaren Monika Fagerholm på Leros i Grekland.
Han tittade aldrig tillbaka. Kursen för pensionärstiden var nu utstakad och de senaste tio åren har han publicerat icke mindre än 8 böcker. Bland dem spänningsromaner, nutidsskildringar, fastän det är klart att det är historiska verk som mest upptar Lars Strangs tid.
Skriver gör han överallt, i Esbo där han är bosatt, på tåget, på flyget eller i Åbolands skärgård där han har sin sommarstuga i den idylliskt vackra finska skärgården som omfattar hela 20 000 öar. Men också i San Agustin, dit han åkte för tio år sedan för att köpa och renovera en bungalow, vägg i vägg med sin bror Peter, som var den som lockade honom till Gran Canaria.
-Min bror Peter brukar jag flitigt använda som sparringpartner och han mej i våra författarskap. Peter skriver också, och er dessutom cancerläkare och professor i palleativ medicin och har en mycket mänsklig och respektfull syn på livet. Men också mina två systrar varav den ena är präst och den andra skriver feelgood, kommer med mycket konstruktiv kritik, säjer Lars och ger ett intryck om starka familjeband.
En djupdykning i historien
En forskningsrapport som utkom från Åbo Akademi om släkten Kaino väckte hans intresse för alla de ungdomar som inte fick plats på de små och karga torpen i Sverige/Finland. Grels Kaino var en av de som kom från det arma Kajanaland vid ryska gränsen och bosatte sig 1480 i en by som hette Kaustby i Österbotten med ett tiotal gårdar. Hans sonsons son fick tio barn och det lilla torpet var inte stort nog att försörja barnaskaran.
Då gjorde äldste sonen det som seden var i landet. Han behöll gården men de som inte kunde försörja sig där slängdes regelrätt ut i vildmarken som omgav torpet. Situationen var inte unik utan det var något som drabbade tusentals unga män och kvinnor. Vad hände sedan med dessa barn som sällan varit utanför sin hemby? Hur klarade de av sin överlevnad i ett samhälle som saknade dagens sociala nätverk och där det inte fanns curlingmammor som stakade ut vägen för sina barn.
-Idag har jag gjort så mycket research och fördjupat mej i Karlebys historia, att det har påverkat mitt sätt att skriva. Tidigare kände jag mej som en utomstående betraktare som tittade in i staden för att observera vad som försiggick där inne. Idag när jag skriver, är jag en levande statist där inne, en bland människorna som lever och bor i staden.
Jag känner borgmästaren Olsson, bonden Tast och stadens skönaste dam Margaretha, så väl att jag kan stanna och tala några ord med dem. Jag känner av små förändringar i stämningarna i staden och jag förnimmer olika lukter och smaker som om jag befann mig mitt på Storgatan och betraktade torglivet. Min förhoppning är att jag kan förmedla känslan av att vara en 1600-tals människa i mina böcker.
Lars Strang är tacksam för det positiva mottagandet boken Blodsband har fått av radiolyssnare, Vasabladet, Österbottens Tidning och bokbloggare både i Finland och Sverige.
Blodsband
Blodsband är en gripande roman som utspelar sig på 1660-talet, i den då ännu öde, men allt viktigare del av Österbotten som då var svenskt med Stockholm som rikets huvudstad.
Boken följer Gabriels dramatiska resa från ett fattigt torp till en tid då livet visar sig från en mer välvillig vinkel. Genom Gabriels ögon får vi se livet för tusentals liknande pojkar i det svenska kungariket för 400 år sedan.
Det var en tid när samhället var strängt indelat i klasser, kyrkan hade ett järngrepp om folket och överlevnadsstrategin för den fattiga pojken eller flickan var att utan att fråga, underkasta sig sin herres befallning.
Boken är en fängslande och varm roman om mänsklighet och människan vilja att överleva. Vi får vara med på en ung människas resa i ett samhälle och en tidsålder som idag är oss så främmande. Lars Strang leder oss genom vardagen, sorgen, glädjestunder och kärleken så som den såg ut för en enkel dräng för 400 år sedan med en kunskap och insikt som gör människorna och miljöerna verkliga och levande i vår fantasi. Mitt i en den strävsamma vardagen finns ändå hopp fastän livets obarmhärtighet lurar i kulisserna.
Nu gläder jag mig inför fortsättningen som kanske delvis tar form i en annan tid och på andra breddgrader
«Gabriel är bara ett barn när han kastas ut av sin äldre bror, som har tagit över gården efter att deras far plötsligt dött i en olycka. Detta markerar början på en dramatisk resa för den 14-årige pojken, som måste hitta tak över huvudet och arbete innan hunger och kyla övermannar honom.
På den lilla gården finns hans mor och syskon, som tyranniseras av hans äldste bror Olav, vars alkoholism, lathet och illvilja driver den lilla gården till ruin.
Vi följer Gabriels resa in i vuxenlivet och de hårda förhållanden som rådde på 1600-talet för en fattig bondpojke i den lägsta sociala klassen i Österbotten i Sverige vid den tiden. Människors hänsynslösa utnyttjande av varandra för att överleva, och där empati verkar vara en bristvara. De kalla och primitiva levnadsförhållandena är en sak, men den mänskliga kylan och nedlåtande behandlingen av varandra är ännu mer skrämmande.
Ändå är Gabriels historia en vacker berättelse om hög arbetsmoral, integritet, respekt och, inte minst, kärlek. Även hans band till sin familj och hans förmåga att förlåta trots allt, vilket återspeglas i titeln: Blodsband.»
Lars Strangs två första böcker är thrillers med girighet som tema, som utspelar sig i affärsvärlden. 2016 publicerade han Smedjan vid Sundet, en historisk roman med den fiktiva karaktären Anders Smed. Romanen beskriver perioden mellan 1654 och 1660, då Anders Smed mot sin vilja värvas till militärtjänst för att delta i kung Karl X Gustavs krig i både Polen och Danmark.
2017 publicerade han uppföljaren De okuvliga, som följer Anders Smed och hans familj under Stora nordiska kriget – en åttaårsperiod mellan 1713 och 1721 då Ryssland ockuperade stora delar av Finland.
2019 publicerades boken Mannen som steg ur havet, där en blond, långhårig man flyter halvdöd i sin kanot i land i södra Finland för 5 000 år sedan. Han bärs upp till hövdingens hydda av klanmedlemmar som är mörka och betydligt mindre än han. Mannen förstår inte språket, och värre än så, han har slagit i huvudet så hårt att han har förlorat minnet. Vem är denne man? Shamanen Tonala tystar mumlet och säger: ”Mannen med de isblå ögonen har skickats till byn av onda andar.”
2022 publicerade Lars Strang thrillern Zornmorden, där två kända konsthandlare hittas mördade i Stockholm inom loppet av en vecka. Ledtrådarna pekar mot ekonomen Andreas Hafman, som spelar på hästar och jagas av professionella inkasserare på grund av de svarta pengar han har lånat. Hafman är under press och stjäl en värdefull Zorn-målning från företagets välbevakade mötesrum.Men morden verkar också ha kopplingar till den svenske industrimagnaten Jan Kaldebeck, som på oförklarligt sätt försvunnit spårlöst i Shanghai. Både Andreas Hafman och Jan Kaldebeck blir snart indragna i ett nät där inte bara miljoner står på spel, utan också deras egna liv och deras nära och käras liv.
Romanen Björnens märke (2023) är den första delen i en trilogi om livet i stenbågsbyn Sälgrundet. Det är en kärlekshistoria om hövdingens son Alver och slavflickan Vilja, som plötsligt dyker upp i byn. Men vem är hon egentligen? Och kan Alver trotsa sin fars varningar?