-Ralph Laingren har velat ge sig ut på resa sedan han var liten

I 10-års åldern vad det cykel som gällde, och då var gränsen för hans färder 4 mil från hemstaden Västerås. Sedan blev det motorcykel i hela Norden. Men redan när han var 18 år insåg han fördelarna med Interrail och tågluffande.

     -Så fort jag fick några dagar ledigt gav jag mig iväg, berättar Ralph. Jag kunde ta tåget raka vägen till Nice vid Medelhavet. Leva livet några dygn och sova på stränderna på nätterna. När jag efter ett par nätter blev jag bortkörd av polisen, fortsatte jag med tåg till franska Atlantkusten. På den tiden fick man på vissa vagnar i franska nattåg dra ihop säten så att de blev en sängplats!

     -Efter kanske en vecka på stränderna vid atlantkusten kunde det vara dags för nattåget tillbaka till Nice eller till något annat kul ställe på Rivieran. Livet lekte och hotellrum ville jag inte lägga pengar på.

Resandet varvades med olika jobb. När oroligheter på Balkan tvingade stora strömmar av människor att fly från forna Jugoslaven började Ralph arbeta på flyktingförläggningar.

     -I början arbetade jag direkt med flyktingar. Men Invandrarverket hade svårt att ta emot de stora flyktingströmmarna. Så jag fick snart lägga all kraft på att öppna nya förläggningar i en rasande hastighet, berättar Ralph.

-Vi var tre glada grabbar som jobbade ihop och rörde oss över hela Sverige. Det var stressigt, men mest kul och spännande!

För Ralph blev arbetet med att hitta, hyra, bygga om och bemanna nya flyktingförläggningar en praktisk skola i entreprenörskap.

När flyktingströmmen bedarrade, för den gången, började Ralph köra taxi och plugga. Efter en tid köpte han sin första taxi och blev åkare.

     -På den vägen fortsatte jag, berättar Ralph. Jag jobbade med vanlig taxi, men också med färdtjänst och med budbilar. Verksamheterna växte och det blev så småningom ganska jobbigt.

För nio år sedan var Ralph och hans fru nära utbrändhet, och då organiserade de om sina liv. De bestämde sig för att sköta sitt företag på distans. De strömlinjeformade administrationen och minimerade kund- och personalkontakterna. De gav sig iväg i husbil och började åka runt i Europa. Förutom att de mådde bra av det fria och informella husbilslivet fungerade affärerna också utmärkt. Efter fem år med ”företag på distans” hade omsättning växt från 9 till 45 miljoner kr/år.

När man läser boken sitter man ofta med ett leende på läpparna. Man hör berättarens röst och uttryckssätt, och man kommer nära Ralphs och Louise livsstil och prioriteringar i livet.

För fyra år sedan bodde de på en husvagnsparkering i Alicante på Spanska östkusten. Dit kom en av deras underleverantörer på besök. Det slutade med att de sålde sitt företag till honom!
     -Snart därefter tog vi steget fullt ut. Vi åkte till Sverige och sålde vårt hus och vår personbil. Sedan gjorde vi en långsam och fin resa med husbilen ner genom Europa till Cadiz och därifrån med färja till Las Palmas på Gran Canaria, berättar Ralph.

     -Och jag bestämde att vi skulle köpa en lägenhet i San Agustín, konstaterar Ralphs fru Louise. Då skulle vi kunna varva mellan att bo i den och i husbilen. Och så har det blivit!

Ralph och Louise skrev sig permanent i Spanien och köpte en lägenhet i San Agustín med utsikt över havet och Maspalomas sanddyner. De har kompletterat med en Vespa som de använder för kortare sträckor på ön, som till exempel för att åka och handla eller för att kolla en ny restaurang.

Med sin husbil har de utforskat de sju stora Kanarieöarna, men också ett par småöar, bland annat Graciosa, som ligger norr om Lanzarote. Och precis som planerat bor de mellan resorna i San Agustín, där har de hittat vänner, kul barer och prövat både vårdcentral och sjukhus. Allt har fungerat utmärkt!

Om deras resor har Ralph skrivit en bok, Husbilsresan. Största delen av boken handlar om resorna till de sju öarna i ö-gruppen Kanarieöarna.

Boken innehåller fakta om hur de åkt och var de stannat, med GPS-koordinater. Det senare är ovärderligt för den som vill följa dem i spåren och hitta deras bästa stränder, museer, utsiktspunkter och naturligtvis pubar, barer och restauranger.

Boken berättar även om resan från mellersta Sverige till Gran Canaria och i slutet av boken finns ”checklistor” och ”tips för att övervintra i husbil i sydvästra Europa”.

Husbilsresan är ett utmärkt uppslagsverk och en inspirationskälla för de som ska resa runt på Gran Canaria eller de andra öarna i ögruppen.

Ralph tycker bäst om stränder som är lagom långgrunda och som inte har grus utan fin sand. På Gran Canaria betyder det att han rekommenderar Puerto Mogan, Anfi, Playa del Ingles, Las Canteras och Castillo Romeral. På den senare valde han och Louise att stå under nästan ett halvår. Där hittade de allt! Lugn strand, ett lokalsamhälle med folkliv i hamnen, butiker och både enklare och riktigt bra restauranger.

En av de campingplatser som Husbilsresan föreslår på Gran Canaria är Camping Pinillo ca 7 km ovanför Arguineguin. ”Det är ett bra och ganska billigt ställe med restaurang, pool och fina servicehus. Problemet är den långa slingriga vägen ner till kusten och att klimatet i bergen är helt annorlunda.”

Ralph skriver personligt. När man läser boken sitter man ofta med ett leende på läpparna. Man hör berättarens röst och uttryckssätt, och man kommer nära Ralphs och Louise livsstil och prioriteringar i livet.

Nästan på varje sida möter läsaren nya stränder med sina för- och nackdelar, och beskrivningar av nya barer och restauranger. Öl och vin är ett specialintresse för både Ralph och Louise, så det finns mycket kommentarer om märken, vinprovningar, priser och tillgång. Till exempel blev de mycket besvikna på ön El Hierro, där de hade stora svårigheter att hitta öns goda vita vin. Det hade blivit så populärt att nästan hela skörden hade exporterats till de andra kanarieöarna!

Mycket mat lagar Ralph och Louise hemma i husbilen, och ibland får läsaren ta del av recepten.

     -Restaurangbesöken är ofta på små lokala ställen. Det är viktigt att de har god mat och gott vin. När vi klarat av den delen blir det ofta en bärs, och en till och en till, och en till och… Och inte så sällan kan det också bli en wirre, berättar Ralph med ett stort skratt.

Förutom beskrivningar av ny bärs, så möter läsaren hela tiden nya människoöden!

     -Ska vi stanna lite längre, vill man gärna kunna prata med landsmän. Byta information om var man kan tömma toaletten, fylla på vatten, parkera osv. Men man vill ju också prata lite om god mat och om livet, säger Ralph och ler njutningsfull. En del av våra husbilsgrannar har blivit vänner för livet.

Louise berättar att när hon kör blir det raka vägen till målet, men när Ralph kör och får syn på någon liten väg som ser spännande ut, så svänger han bara in!

     -Ofta leder det till fina upplevelser och ibland även till nya vänner! Hade jag åkt ensam hade jag aldrig fått uppleva så mycket, som jag gjort med Ralph avslutar Louise och ser mycket nöjd ut med sin man!