Miss Palomas är en kvinna i sina bästa år, som unnar sig själv att vistas på Gran Canaria några månader vår och höst. Här har hon hittat sitt paradis. Övrig tid på året bor hon i Stockholm och har, som hon själv kallar det, uppnått “passionsåldern”. På Gran Canaria går hon ut och äter nästan varje kväll, utom när något av hennes favoritprogram visas på svensk TV.
Miss Palomas har lätt för att få vänner, men trivs även med att vara ute på egen hand. Hon är äventyrlig och älskar att betrakta människorna i sin omgivning. När man frågar henne hur gammal hon är, svarar hon, femtioplus. Osäkert dock hur mycket plus. Vem vet. Kanske sitter Miss Palomas bredvid dig när du går ut och äter ikväll..
Höstsäsongen är på väg att infinna sig på Gran Canaria, konstaterade Miss Palomas, där hon smuttar på sitt morgonkaffe på balkongen. För ovanlighetens skull är det helt vindstilla. Utsikten över Atlanten, där havet i gryningsljuset skiftar från djupaste indigo till en mild, gyllene blå ton, får nästan tiden att stå stilla. Kaffekoppen blir stående på bordet, när hon går ut i köket för att hämta de alldeles nybakade croissanterna som hon varit nere i centrum och handlat. Doften av nybakat blandas med salt havsbris och ett svagt eko av den nästan lila blommande bougainvillean som klättrar uppför husväggen.
Hon ser dagens första solstrålar försiktigt letar sig fram mellan huskropparna och belyser de vita väggarna. I San Agustin vaknar en ny dag långsamt. Småfåglar sjunger försiktigt. Det är i detta ögonblick, innan turisternas skratt blandar sig med vågornas rytm, som glada minnen från i våras kommer över henne. Hon mindes speciellt en trevlig kväll, strax innan hon senast reste hem, då hon besökte en av de välkända restaurangerna i San Agustin centrum.
Ett Tv-team var där för att filma inledningen till en kommande Tv-serie som ska skildra de svenska turisternas tillvaro på Gran Canaria.
Hon var där tillsammans med en väninna, som i sin tur hade med sig en annan trevlig tjej som varit med i en känd svensk film som utspelar sig på ön. Inspelningsteamet hade med sig ytterligare en skådespelare från den filmen och jubel och hejaropen steg i lokalen när han klev upp på scenen och rev av en av de kända låtarna från filmen, en prestation som kanske inte riktigt höll samma kvalitét som på 80 talet. Men vad gjorde väl det när det ändå skapade en härlig stämning, tänkte hon. Ett par ”wannabes” klev genast upp på dansgolvet för att få vara med på bild. Riktigt pinsamt när en av dem försökte dansa twist och hans tighta jeans som var på väg att trilla av. Åtminstone tittade en del av en viss skåra fram till allmänt beskådande.
Hans danspartner slängde av sig koftan och twistade även hon i sin fem nummer för trånga t-tröja. Undrar om de är anlitade av filmteamet, tänkte hon, då plötsligt ett annan par trängde sig fram och dansade en tryckare vilt kämpade för att bli uppmärksammade. Tv-teamet. Har de tur, kom deras örsnibbar i alla fall med i filmen, tänkte Miss Palomas, som satt och smuttade på ett glas bubbel. Plötsligt står en i filmteamet framför henne.
-Hejsan! Får vi ställa några frågor till dig?
-Det beror på vad det handlar om, svarade Miss Palomas avvaktande.
-Bara lite allmänna frågor om hur du trivs på ön, svarade han vänligt.
-Ok, svarade hon.
De gick utanför lokalen, där det var mindre ljud och en kamera riktades mot henne. Hon konstaterade att twistdansarna glodde avundsjukt på henne. .
-Bor du här på ön?
-Bara några månader på vintern.
-Är det dyrt att leva här?
-Beror på vilka vanor du har.
-Festar du varje kväll?
-Livet är en fest, svarade Miss Palomas med glimten i ögat. Om du menar om jag häller i mig alkohol, är svaret nej. Men gärna ett glas champagne emellanåt och rött vin till köttet.
Tv mannen ställde ytterligare några frågor och var på väg att avsluta intervjun. Miss Palomas tänkte så det knakade. Hur skulle hon få dem intresserade att fortsätta samtalet? Det var minsann inte så ofta hon fick uppmärksamhet. Är det TV så är det.
-Ibland går jag ner till Maspalomas och kollar in nudisterna, for det ur henne.
-Finns det en nudiststrand här? frågade tv mannen och såg förväntansfullt lysten ut, Precis som hon förväntat sig?
-Jo det kan du lita på. Gå dit med kamerorna i morgon förmiddag så får du själv se. Där finns det folk i alla storlekar, kulörer och utseenden. Allt från vanliga ”svensonsnorrar” till rariteter med pearsing och kvinnor med små och yppiga till de som nästan skulle behöva lyftkran, svarade hon.
Han skrattade generat och hade blivit röd om kinderna och sa att de kanske skulle göra ett besök. Hon log tillbaka och tänkte att hon minsann visste hur man skulle göra bra TV. Nöjd med kvällen, gick hon en stund senare hem och hällde upp ett glas kolsyrat, iskallt vatten och satte sig på balkongen för att betrakta det sista minuterna av den vackra solnedgången.
Ja det var i våras det. Undrar vilka spännande saker som inträffar den här hösten, tänkte hon och medan hon tog hand om frukostdisken.
Hon känner hur ljuset och värmen förändrar hennes egna tankar i positiv riktning. Det är som om solen, genom sin ständiga rörelse, påminner om att livet pågår och ger nya möjligheter i varje ny dag. Hon reflekterar över hur livet här skiljer sig från det där hemma i Sverige. Stressen är inte lika närvarande. Människorna rör sig långsammare, ler oftare, och samtalen är fyllda av små vänligheter. Ingen verkar ha bråttom åt något håll och det är tillåtet att stanna upp och prata bort en stund med nya och gamla vänner.
Det är i dessa stilla stunder hon känner stor frihetskänsla där hon bara kan få vara och observera. Hon tänker på hur den oroliga världen utanför, med sina ständiga krav och förväntningar, känns så avlägsen här. Här blir nuet viktigt, varje sekund ett tillfälle att bevara.
Gran Canaria är en plats där människor kommer och går
Tankarna går med glädje till de krögare och butiksägare som ler igenkännande och gärna ger henne en kram när hon besöker dem. Hon har mött resenärer som stannat bara några dagar men lämnat avtryck för alltid, liksom vänner som återvänder varje vinter för att återigen kravlöst umgås och andas in den varma brisen.
Havet, tänker hon, är öns hjärtslag. Utsikten bort mot Afrikas kust, så nära och ändå så fjärran, får henne att undra över andra människors längtan efter äventyr, meningen med livet och det viktiga att ingå i ett sammanhang och känna tillhörighet. Det är i dessa skymningstimmar som allt känns möjligt. Dagen går mot sitt slut, men på Gran Canaria är det slutgiltiga aldrig riktigt definitivt – natten är bara en början på en ny dag. Lotta Holmgren alias Miss Palomas
Miss Palomas påminner om den svenska författarinnan Lotta Holmgren från Stockholmsområdet. Hon tillbringar mycket tid på Gran Canaria där hon skriver sina böcker, som förvånansvärt nog kan ha eller inte ha en koppling till ön. Hon skriver också noveller för svenska tidningar.
Kontakt; [email protected]
