I 150 km/tim på franska vägar

Olle Lindahl fick leva en pojkdröm

Idag är Olle en klurig snart 90-årig gubbe.

 – Bilar och Gran Canaria har haft stor betydelse för mig, säger Olle Lindahl bestämt. Bilarna kom först. Gran Canaria kom inte in i mitt liv förrän jag var 29 år, och då hamnade jag på ön av misstag! Men mer om det senare.

Som ung skrev Olle tekniska artiklar, samtidigt som han läste till maskiningenjör på kvällarna. Tidningen Teknikens Värld började köpa Olles artiklar och 1952 anställde tidningen honom för att leda en verksamhet med biltester. Det blev en sådan framgång att jag fick ett fast utrymme i tidningen, berättar Olle och eftersom Teknikens Värld då var en veckotidning, så det blev 52 biltester och 52 artiklar per år! Under pionjäråren var Olle teknisk chef på Kungliga Automobil Klubben, KAK, och samtidigt ansvarig för Teknikens Världs biltester.

     -Vi testade bilarnas bensin-förbrukning, bromssträckor mm, men för att förstå en bils uppträdande körde jag också varje bil minst 100 mil. Som tur var tyckte min fru Berit också mycket om bilar och bilresor! Tillsammans besökte vi nog varenda stad i Sverige. Det var händelserika turer!

     -Det var stundtals farligt, men oftast var det bara väldigt spännande. Vi skulle ju få fram vad varje bil kunde prestera och vad den verkligen gick för, säger Olle och ser ut som en förtjust ung pojke. Det är klart att vi testade gränserna!

I början av 60-talet gick Olle över till bilindustrin. Han fick först olika chefsjobb hos General Motors, och sedan Mercedes, men till slut landade han hos Ford Lastbilar och blev så småningom Försäljningsdirektör och Vice VD för Ford Sverige.

Vid ett tillfälle åkte Olle med en grupp Fordtekniker från olika delar av världen till sydvästra Frankrike. De skulle testa ett exemplar av en kommande Fordmodell mot motsvarande modeller från några av konkurrenterna.

     -Jag tror inte fransmän är lika rädda som vi för att bryta mot regler, säger Olle. Vi frågade en kommun straxt norr om Pyrenéerna om vi fick göra våra tester på deras vägar, och de gav oss tillstånd att testköra ett tiotal bilar under en vecka. Tillståndet innebar att vi inte behövde ta hänsyn till hastighetsbegränsningarna!

     -Vi fick köra precis hur fort vi ville, säger Olle och ler stort! På dagarna körde vi 150 km/tim och genomförde fantastiska tester, och på kvällarna åt vi god fransk husmanskost!

Olle minns naturligtvis även events för nya bilar. Bland annat ett event på Hotel Tamarindos i San Agustín, där de körde in olika bilmodeller i kongressalen. Olle minns också lanseringen av Nya Opel Rekord, som presenterades på temat kvinnoomtanke:

-Hör Ni till dem som sitter med hjärtat i halsgropen , de gånger er fru får låna ratten? Ni vet att farliga situationer kan inträffa – hur försiktigt er fru än kör! Byt vagn till Nya Opel Rekord och Ni kan känna er lugn! Alla farliga detaljer som Ni kan slå i vid en häftig inbromsning är eliminerade. Instrumentpanelen är stoppad med ett kraftigt lager skumgummi och handskfacket är av den inåtgående typen. Och inte behöver ni skämmas heller! Med Nya Opel Rekord klarar Er fru galant alla parkeringsmanövrer, man ser lätt vagnens alla hörn. Så ta av er solglasögonen och titta på Nya Opel Rekord! Gör det Nu!

– Den lanseringen fick ett kolossalt genomslag, konstaterar Olle. Men när man ser texterna idag, så inser man hur mycket samhället har förändrats!

Nu 2018 sitter Olle och äter lunch vid området Neuva Suecia på Restaurate Balcón de San Agustin.

     -I 20 år åt min fru Berit och jag middag just vid det här bordet. Men innan dess hade det tagit oss 5 år att konkurrera ut ett tysk par, säger Olle leende!

Olle berättar gärna om livet under 60 år på Gran Canaria, och om hur han och hans fru av misstag hamnade på Gran Canaria. Året var 1958 och de hade beställt en resa till Spanska fastlandet, men den blev inställd.

     -Då frågade resebyrån om vi kunde tänka oss att för samma pris resa till Gran Canaria. Och det kunde vi!

För Olle och hans familj blev resan 1958 startskottet för drygt 60 resor till Gran Canaria.

     -Våra barn sa alltid att de inte ville ha några julklappar, men att de gärna åkte till Gran Canaria över jul.

De första åren på Gran Canaria bodde Familjen Lindahl i Las Palmas, för på öns södra udde fanns det då ingen bebyggelse, förutom fyren. I Las Palmas fanns långa fina stränder, och om det var dåligt väder tog de taxi till Maspalomas. Resan fram och tillbaka kostade 50 kr.

     -Vi åkte kl 9 på morgonen. Efter en dryg timme var vi framme och då installerade sig chauffören under sin specialpalm. Där väntade han tills vi åkte hem på kvällen.

-Vi badade på stranden norr om fyren. Den enda servering i slutet av 50-talet var en enkel arbetsbod på fyra hjul.

Efter några år började det byggas hotell i Playa del inglés. Då bodde familjen vid ett par tillfällen i olika nybyggda och ibland mycket flotta hotell, med fina pooler och restauranger.

Lansering av nya bilmodeller för 400 fordrepresentanter på Hotel Tamarindos i San Agustín. 1988.

 Men så träffade Olle en dag Claes Nilsell, som var direktör för tryckeribranschens arbetsgivareorganisation.

     -Vi blev hembjudna till hans bungalow, nr 506 i området Rocas Rojas, i San Agustín. Huset var fint och jag tyckte Rocas Rojas var en fantastisk anläggning med pooler, gräsmattor och mycket växter, berättar Olle. Rocas Rojas var som en bättre Country Club.

     – Jag tycker det är fint här, sa Olle till sin värd.
     -Men du kan ju också bo här!, svarade Claes raskt.
     – Kan jag?

     -Ja, ditt företag är ju anslutet till Svenska Arbetsgivareföreningen, som har byggt området, och det är deras förbund och företag som äger de flesta husen här!

     -Så började det. Vi blev trogna San Agustín och hyrde varje år ett av de tre hus som ägdes av Motorbranchens Arbetgivareförbund, berättar Olle.

Olle hade problem med ryggen och utnyttjade möjligheterna i rehabiliteringsanläggningen Svenska Re, som ligger i anslutning till Rocas Rojas.

     -Nästan varje morgon började med att Berit gick längs stranden till Fyren. Jag gjorde ett pass på Svenska Re och sedan tog jag bilen och åkte och hämtade henne.

Olle är numera änkeman och sedan många år bor han fortfarande i San Agustín, men nu i en lägenhet i området Balcón ovanför San Agustín-stranden.

     -Gubben är gammal och lite skadeskjuten, konstaterar Olle.

     -Jag har hjärtproblem och artros i hela kroppen. Men mitt största problem är smärtor som kommer från en krossad ryggkota. Jag halkade i Stockholms skärgård och landade med hela tyngden på denna enda ryggkota, på en liten sten som låg två cm under vattnet.

     -Men nu går jag hos en smärtläkare. Han ger mig bedövningssprutor och då klarar jag av att få massage.

     -Snart lever jag glada dagar igen!

Sedan Olle gick i pension har han ägnat sig åt familjen.

    -Min fru Berit fick cancer och i 8 år ägnade jag all min uppmärksamhet åt att göra livet så lätt för henne som möjligt. Jag följde med på alla läkarbesök och behandlingar. Ofta tog vi en biltur runt Djurgården.

Jag fick möjlighet att återgälda lite av min upptagenhet av arbetet under vårt långa liv tillsammans. Det gör mig glad att tänka på idag.

Olle är fortfarande förälskad i bilar och i att köra.

     -Jag har idag en Ford Scorpio Gia. En glidar-bil. Top of the line. Det är en lyxbil, som har all tänkbar utrustning och är en dröm att köra, berättar Olle.

      -Jag bor på Östermalm i Stockholm och kan ta hissen direkt ner till garaget. Där sätter jag mig i bilen och kör ut på stan.

För mig betyder min Scorpio Gia skillnaden mellan att ha eller inte ha ett värdigt liv.

     -Nu kör jag bara ca 50 mil per år, och jag vet att jag själv kommer att kunna bedöma när det är lämpligt att jag slutar köra. Och då kommer jag att sluta.