Grevens livsverk blir bok
Maspalomas unika utveckling blir en bok lagom till årets 50 års jubileum skriven av två skandinaviska kvinnor som bytt hembygd
Historien började skrivas den 15 oktober 1962 och den är spännande som en detektivhistoria. Vi är två mogna kvinnor som gett oss i kast med att skildra denna historia; Gittan Frejhagen som arbetat med nutidshistoria i Sverige och Bente Storsveen Åkervall, denna tidnings chefsredaktör. Boken kommer bland annat att säljas via tidningen Dag & Natt.
Vår ambition är att skriva en bok om de svenska och spanska pionjärerna. Deras röster kommer att höras och blandas i vår bok, men vi kommer också ha med bilder av pionjärerna och av hur området växer fram. Kanske kommer bilderna från 60- och 70-talens strandmode att få ett eget utrymme! Men vi behöver fler foton och andra bilder från den här tidiga perioden i San Agustin och Maspalomas. Hör av dig om du har material som du tror skulle vara intressant!
Vår ambition är att boken ska vara klar både på svenska och spanska tills firandet den 15 oktober 2012!
Tre generasjoner de Castillo; Greven, Alejandro de Castillo y Bravo de Laguna, hans son Fernando samt lilla barnbarnet på 3 år
Den som har haft mest betydelse för dagens näringsliv på Gran Canaria måste nog anses vara greve de la Vega Grande, Alejandro del Castillo y Bravo de Laguna. Greven och hans familj ägde marken i Maspalomas, som i början av 1960-talet var en öde, men sagolikt vacker steppmark på 3 000 000 m2. Marken hade bästa tänkbara turistförutsättningar! Historien om när grevefamiljen tillsammans med svenska pionjärer omvandlar detta gigantiska område till dagens Maspalomas är gastkramande!
Greven bor med sin familj i ett palats i gamla stan i Las Palmas. Det är förbjudet mot att öppna butiker i gamla stan, så de smala gränderna slingar sig mellan tysta stenfasader. Många hus har breda och höga portar i trä. Ofta finns det inget handtag på portarna och heller ingen ringklocka. De som bor därinne bestämmer när de är intresserade av att öppna.
En av Grevens vänner, Eduardo Benítez, ska ta med mig till Greven. Jag och Bente Storsveen Åkervall på denna tidning skriver på en bok om Svenskarna i San Agustín och Gran Canaria, och Greven har lovat berätta om hur det hela började i Maspalomas.
-Träportarna är öppna! säger Eduardo med en lättnandets suck när vi närmar oss Grevens palats. Då är vi väntade.
Ett par meter innanför porten finns den riktiga dörren med ringklocka. En man öppnar och vi får vänta på en vacker innergård. Palatset är uppbyggt kring sådana innergårdar. På den fösta innergården, där vi väntar, är det en sparsmakad inredning med intressanta moderna skulpturer och gamla gobelänger på väggarna.
En kvinna kommer och hämtar oss och för oss uppför en stentrappa till Grevefamiljens TV-rum. Det är vackert och smakfullt inrett med mjuka soffgrupper, tjocka mattor och mörka möbler. Återigen en imponerande samling höga gobelänger och modern konst på väggarna. Men det är ändå ett TV-rum, vilket känns mer vanligt och gör det möjligt att slappna av.
Greven är vänlig, pussar på kind och tränar sig på att säga mitt svenska namn. Jag har tagit med mig ett tio-tal foton på honom och svenskar som var hans partners och kunder i början 60-talet. De visar sig bli en bra dörröppnare till den idag 83-årige grevens känslor och minnen.
-Det där är ju Lamberto Wagner, säger Greven förtjust, hans fru Britta var min sekreterare.
En dryg timme samtalar vi om när och hur olika delar av Maspalomas utvecklades. Men hur började det? Från 1962 – 1975 var det främst svenska entreprenörer som byggde både byggnader, men också vägar, el, telefoni osv. Det var Skarne International, ASEA, Ericsson, Electrolux osv. Kunderna, turisterna, var också svenskar.
Greven, Alejandro de Castillo y Bravo de Laguna tilsammans med sin goda vän Eduardo Benitez, som fortfarande talar flytande svenska sedan han under elva år var Grevens fölängda arm i kontakterna med svenskarna
Det var Sven Kviborg som sålde husen i de första områderna; Los Caracoles och Nueva Suecia. Det var Svenska Arbetsgivareföreningen och deras medlemsförbund och företag som byggde Svenska Re och de 400 husen i Rocas Rojas, Ving byggde i Monte Rojo osv. Svenskar startade Svenska Skolan och Svenska Kyrkan.
Idag inns San Agustín som en lummig trädgårdsstad, men då var det en kamp både mot den karga naturen, pengar, tid och byråkrati. Det var förhandlingar och missförstånd. De stora projekten med svenskarna pågick i första femton åren av Maspalomas utveckling. .
För de första turisterna som sökte sig fram till hälsosamma boende var det ofta något av vilda västern över förhandlingar, betalningar och pappersexercis. De första bosättarna i Los Caracoles, Nueva Suecia och Monte Rojo är svenskar som vågar följa sin intuition och sina kroppars hälsosignaler som Gösta och Barbro Söderquist som först bor i Nueva Suecia men sedan öppnar och bygger Ojos de Garza, Hanna och Folke Johansson som köper i Los Caracoles och snart följs av sina grannar Rune och Ingrid Häggström som ägde Modehuset i Lögdeå.
Harry Lindquist skriver i sin tidning Svenska Journalen om att han vill göra en hälsoresa till Gran Canaria och flyger tillsammans med några som läst hans upprop ner med kapten Harding i det första charterplanet som landar på ön. Harry Lindquist bosätter sig senare med sin fru Maj-Britt i Los Caracoles.
Under turismens första årtionde är det många svenskar, som ser och vågar satsa på Grevefamiljens visioner om ett turistområde i världsklass. Det som hände är ofta fantastiska berättelser, som vi lovar återge i boken. Både för många av svenskarna och för Greven var oljekristen 1973 och åren därefter problematiska.
– 1974 hade vi mer i förlust än vi hade i vinst 1971, minns Eduardo med en grimars. Kanske kom vi aldrig riktigt i fatt efter det. Men tillbaka till hur började allt detta?
1955 hade det börjat röra på sig. FN accepterar Spanien som medlem, trots att det fortfarande är en diktatur, och Franco ser möjligheter att få in mer utländsk valuta via en ökad turism. Politikerna föreslår att grevefamiljen som äger marken ska bygga en parador i Maspalomas, en statlig hotellanläggning. Grevens pappa, som ibland kallas tomatgreven för att han utvecklat konceptet med tomatodlingar, ger honom i uppdrag att utveckla Maspalomas. Grevens bror får samtidigt i uppdrag att utveckla familjens tomat- och bananplantager.
Greve är alltså idag 83 år, men han berättar ändå engagerat om hur det började. Familjen förhandlar med Matías Vega, som var ordförande för Kanariöarnas regering, Cabildot om att bygga en parador. Men familjen är tveksam. Greven tar in anbud och förslag från ett par av Las Palmas byggmästare, men inget av förslagen känns övertygande. Då föreslår en av familjens rådgivare, Pablo Enola, att Greven ska ta kontakt med en avlägsen släkting, Pedro Massiux, som då var en modern och dyr arkitekt. Han har bland annat ritat det lyxiga tornhotellet AC i närheten av Las Canteras i Las Palmas.
-Så jag ringde upp Pedro, berättar Greven, och bad honom följa med till Maspalomas, för då kunde vi prata i bilen om vad man skulle kunna göra där nere. De åker iväg och när de sitter i bilen vet Greven plötsligt vad han vill göra. Han vill gå ut med en bred internationell arkitekttävling!
-Och när jag berättade om idén för Pedro, fortsätter greven, så kom han i sin tur på att han kände till ett oerhört stort och ambitiöst turistprojekt i Costa del Sol i Andalucien, som vi borde titta på. Så började det.
Plötsligt tycker sig Greven veta vad de ska göra! Men först tar han och hans rådgivare ordentligt del av visionerna och problemen i projektet i Andalusien, som de facto senare går i konkurs på grund av orealistiska ambitioner.
Greve Alejandro del Castillo bestämmer sig för att familjen ska gå ut med en internationell arkitekttävling, som når de bästa arkitekterna i hela världen! För att göra det på ett realistiskt sätt vänder Greven sig till Internationella Arkitektförbundet i Paris. De hjälper honom att sammanställa en hel bok med kartor, ritningar och foton, som skildrar alla aspekter av Maspalomas så i detalj att arkitektstjärnorna inte skulle behöva resa till Gran Canaria, utan kunna rita och skapa hemma på sina kontor.
Tävlingen blir en succé! Sommaren 1961 har grevefamiljen fått in 82 bidrag med fullständiga modeller från alla delar av världen. Internationella arkitektförbundet är med och utser vinnaren; en fransk arkitektgrupp: SETAP.
I efterhand kan grevens rådgivare Eduardo Benítez konstatera att även om mycket blivit som det var tänkt i det vinnande förslaget, var det ändå gjort i en annan tid. Fransmännen i SETAP kunde inte tänka sig att det skulle finnas mer än 12 500 bäddar i Maspalomas, vilket är något helt annat än dagens mer än 75 000 bäddar!
– Tänk om jag hade fotograferat de japanska förslagen innan vi skickade tillbaka dem, säger Eduardo irriterad på sig själv. De var nog de enda som redan då hade förstått den fulla potentialen i området.
San Agustin stranden på början av 60-talet. Här ser man restaurangen ”La Rotonda” som nu mera har rivits. Ändock var byggnaden ”La Rotonda” ett av de första stegen i utbyggnaden av turistområdet såsom vi känner det i dag – 50 år efter!
Vinnarförslaget utmärks bland annat av vägar som ringlar som hårlockar över Playa del Inglés! Det känner vi igen från alla gånger vi kört vilse i dagens Playa del Inglés. Tanken i förslaget var att vägar och annan infrastruktur skulle göra att området byggdes som en naturlig stad, som fått växa fram under århundraden, trots att här skulle byggas både snabbt och stort.
Från ett spadtag till miljonindustri
Den 15e oktober 1962 sätter den gamle greven, tomatgreven, spaden i jorden i San Agustín, precis där bilköerna kryper fram idag i närheten av Clinica Roca. Fast det var inte en spade, utan en utsättningspinne, en estaca, som den gamle greven bankade ner i marken för att markera att nu började bygget av Maspalomas Costa Canaria – ett 17 km långt turistområde!
När Greven sitter i sin stol och berättar och samtalar om historien så avbryts vi gång på gång av någon som kommer in. Först är det hans fru,
Grevinnan Maria del Carmen Benitez de Lugo y Massieu tillsammans med Eje Mossberg, styrelesledamot i SAF och koncernchef för Svenska Cellulosa AB, SCA vid invigningen av Rojas Rocas 1971
Grevinnan Maria del Carmen, hon är lika vacker idag som när hon som 18-åring gifte sig med Greven. Hon berättar om hur spännande hon tyckte det var att träffa alla svenskar.
– Det var faktiskt jag som var valde linne, sydde hålsöm och köpte köksutrustningen till husen i Los Caracoles, berättar Grevinnan nästan lite blygt, men ändå väldigt förstjust över de gamla minnena .
En treårigt barnbarn, Fernando, kommer in för att pussa god natt på farfar. Greven ser lika stolt och lycklig ut som alla farfäder när pojken klättrar upp i knäet på honom. Pojkens pappa och mamma har ätit middag i palatset och ansluter också i TV-rummet. Sista halvtimmen av samtalet är inte längre ett samtal utan flera i olika delar av rummet, men kanske ändå minst lika givande.
I höst har det gått 50 år sedan Greven satte spaden i marken i San Agustín den 15 oktober 1962 och kommunen San Bartolomé har utlyst hela året 2012 till jubileumsår av turismens födelse.
Fru Mossberg, Greven Alejandro de Castillo y Bravo de Laguna och Kerstin Giesecke, hustru til Curt-Steffans Giesecke, SAFs VD vid invigningen av Rocas Rojas
