Miss Palomas betraktelse över svenska vanor

Miss Palomas tvivlade på att det skulle bli paella, men det var som tur var inte hennes bekymmer. Hon tänkte med glädje tillbaka på de resor hon gjort med sina egna ungdomar när de var små och kunde inte minnas att de någonsin tvekat att prova nya maträtter. Vi är alla olika, eller också låter föräldrarna, för husfridens skull, barnen styra alltför mycket nu för tiden.

Det mötet ledde hennes tankar vidare till hur det egentligen förhåller sig med alla oss svenskar och våra vanor är vi är utomlands? Det finns förstås olika sorters besökare. Familjer som reser hit en vecka under skollovet. Förälskade par i olika konstellationer, kompisgäng som ställt in sig på att festa, golfare, samt inte minst de så kallade ”långliggarna”, de flesta av dem pensionärer, som
stannar från fyra veckor till sex månader.

En sak har de gemensamt, att de vill fly höst- och vinterkylan. Där är Gran Canaria suveränt. Du tar dig hit på drygt fem timmar med flyg från Arlanda. Med öns varma klimat och få regndagar, blir du sällan besviken på vädret.

Hur ser då vardagstillvaron ut? För den som är ute efter att festa, finns otaliga barer att välja mellan. För alla som gillar bad finns, förutom poolerna på hotellen, härliga sandstränder och matställen med ett utbud för de flesta smaker, där allt från fine dining, tapas och hamburgare till fisk och skaldjur serveras. Med hyrbil eller buss tar du dig enkelt runt hela ön och både resebyråer och privata bolag arrangerar utflykter.

Fast så speciellt spanskt lever vi knappast, vilket är helt ok för en kortare tids vistelse, tänker Miss Palomas.

För långliggarna, som bor här sex månader om året, ser tillvaron något annorlunda ut. Många av dem vill gärna fylla tillvaron med aktiviteter, vilka oftast utövas tillsammans med andra svenskar eller möjligen norrmän. Den Skandinaviska klubben, som finns på olika platser på ön, är ett lysande exempel på en plats där man träffas för att spela boule, dart, bridge, minigolf, poker, handarbete, dricker kaffe, matlagningslag, gemensamma middagar och mycket annat.

Andra arrangemang är vandringsturer, vilka miss Palomas har svårt att förstå kan vara någon njutning i trettio graders värme. Själv går hon gärna ut på långpromenader på kvällarna när luften svalnat av något. Vi är alla olika, konstaterar hon.
Vi flyr vinter och kyla men inte från det som är svenskt. Vi vill dricka ”svenskt” kaffe på morgonen och vi blir överlyckliga när vi hittar falukorv, sill, kaviar och knäckebröd i butiker som har svenska varor i sitt sortiment. För den som stannar över jul, finns även julskinka att beställa. 

Vi blir glada som små barn när vi upptäcker att det svenska cafét säljer smörgåsar med köttbullar och rödbetssallad, räkmackor eller kanelbullar. Danskarna finner sina älskade smörrebröd i Playa del Inglés och norrmännen köper brunost i Arguineguín.

Det är så vi tydligen är skapta. Vi söker oss till våra landsmän och skapar små kolonier där vi befinner oss och inhandlar matvaror som vi känner till. Då känns nästan allt som hemma och ger oss en känsla av trygghet.

Visst går vi ut och äter och visst lägger vi till spanska rätter, men lika gärna äter vi fransk, italiensk, grekisk- eller kinesisk mat. Den rutinerade åker till San Fernando och storhandlar och tar en taxi hem, vilket ändå blir billigare än att handla i de lokala butikerna.

Vi umgås inte med spanjorer, vilket gör att vi inte lär känna varandra särskilt väl. med några få undantag.

Vi skandinaver är ganska bekväma av oss och upptäcker att vi klarar oss utmärkt på vårt eget språk, kompletterat med engelska. Den första spanska orden vi lär oss är: La quenta por favor, buenos diás och gracias, som betyder ungefär jag vill betala, god morgon och tack. Med dessa fraser klarar vi oss långt.

Det finns förstås kurser i spanska på Skandinaviska klubben och många kämpar ambitiöst med att försöka lära sig språket. För min egen del har jag nog kommit i ”teflonåldern” tänker miss Palomas. Det är svårare att få något att fastna.

Kanske detta gör att vi kan ha en lite större förståelse för de invandrare som flyr till Sverige och föredrar att bo i samma bostadsområden. Vi vill att de ska integreras och leva efter våra svenska vanor och visst är integration viktigt, men det är mänskligt att förstå att även de söker sig till det som för dem känns bekant och tryggt.

Vissa spanjorer ogillar att skandinaver, tyskar och engelsmän köper upp lägenheter och hus i Spanien. Jag kan förstå deras frustration om det bidrar till att trissa upp priserna så högt att de själva inte har råd att bo, då deras löner i de flesta fall är betydligt lägre än de vi har i Sverige.

På Gran Canaria känns det ändå som att vi besökare och kanarierna lever i någorlunda symbios och god harmoni med varandra. Kanske de även upplever att turisterna faktiskt bidrar till öns välstånd genom att vi äter på deras restauranger och handlar i deras butiker, med undantag för de som väljer all inklusive hotell. Fast även dessa skapar vissa arbetstillfällen för befolkningen, tänker miss Palomas. Själv ger jag städerskan på mitt lägenhetshotell rikligt med dricks och uppskattar verkligen hennes arbete. Hoppas alla gör det, tänker Miss Palomas.

Gemensamt för oss skandinaver är att vi älskar värmen, speciellt de ljumma kvällarna, medan spanjorerna antagligen önskar sig regn efter flera månaders torka. Att alltid leva här på ön är en sak. Att bo här några månader om året, är en helt annan, konstaterar hon.

På hemväg gick hon in i en skobutik i San Agustin centrum. Hon hör en man fråga om priset på ett par sandaler.