Vandring i vindistrikten

Ambolo necesse est – att vandra är nödvändigt, så lyder att gammalt ordspråk från det gamla romariket. Jag kan bara nicka och hålla med. Efter att ha arbetat heltid i 18 år som vandringsguide på Gran Canaria, har vandring naturligtvis blivit en stor del av mitt liv. Även min lediga tid spenderas ofta uppe i bergen.

Text & bild Björn Westin

Här uppe sittandes på någon bergstopp har jag svårt att förstå att inte mer människor kommer ut och upptäcker mer av ön. Det är ju faktiskt så att det bara är 3% av ön som täcks utav turistområderna på sydsidan.

En plats som jag på senare tid fastnat för är området runt Bandama och Monte Lentiscal. Det var här på vulkansluttningarna ovan för Las Palmas i det fuktiga klimatet, bildat av passadvindarna som sveper upp och lindar in bergen i sin vita slöja, som vinodlingen kom igång på 1500-talet.

Bibentes vinum, necesse est – att dricka vin är nödvändigt, är ett annat ordspråk som jag också lever efter. Så varför inte kombinera dessa två ordspråk?

Gran Canaria präglas av olika ekonominska tidsperioder. Man har i princip alltid varit monokulturella, dvs att man bara satsar allt på en produkt. Man har alltså inget att falla tillbaka på om något händer med de produkter som driver runt ekonomin. De stora ekonomierna bestod av odling av sockerrör ca 1480-1580. Vinframställning ca 1550-1750. Framställning av rött färgämne som man fick från Koschenillusen ca 1830-1890. Bananer och tomater från ca 1880, det odlas fortfarande bananer och tomater men betydelsen är långt ifrån var den en gång varit. I dag består praktisk taget hela ekonomin av den turistindustri som byggds upp sedan det första charterplanet från Bulltofta i Malmö landade 1957.

Hela ekonomin kom igång i och med att man efter erövringen började odla sockerrör. Ekonomin blomstrade och mer människor flyttade ut till ögruppen, socker produktionen nådde sin topp ca år 1550. Kristoffer Columbos, som på sina resor passerade förbi kanariöarna, hade på sin andra resa över atlanten år 1493 tagit med sig sockerrör till den nya värden. Klimatet och jordmånen på de karibiska öarna gjorde att sockerrören trivdes bättre där. Den billiga arbetskraften i form av slavar som skeppades från afrika gjorde att produtionen sköt i höjden. Till slut blev situationen ohållbar för bönderna på Kanarieöarna som inte kunde följa med i utvecklingen. Där igenom förlorade man sin då största inkomstkälla. Efter varje nedgång i ekonomin var det många Canarier som emigrerade och följde skeppen över Atlanten för att starta om i de nya kolonierna som växte upp. De som blev kvar kämpade med att hitta nya sätt att överleva.

Vinrankor hade redan på slutet av 1400-talet kommit till Gran Canaria från Kreta. På mindre än femtio år lyckades man få vinframställningen till en framgångsrik verksamhet. Till en början bara för inhemsk pruduktion. Men från mitten av 1500-talet började Kanarieöarna exporterade vin till England och norra Europa samt till portugisiska och spanska kolonierna i Afrika och Amerika. Det mest kända vinet som exporteras från öarna var bekant som Malvasia eller helt enkelt kanarisktvin. På 1700-talet, på grund av försämringen av de engelska och spanska relationerna, med krig och en rad administrativa och byråkratiska hinder som skapats av den spanska Casa de Contratación (En slags registrering och tullhus) började vinproduktionen vackla och på 1800-talet så förvärrades situationen ytterligare av utbrott av två sjukdomar, oidium (vin-mögel) och peronospora (oomycete svamp) som drabbade vinstockarna.

1860 drabbades hela Europa av vinlusen (Phylloxera vastatrix) som slog ut nästan hela vinpruduktionen.Vinlusen kom med vinstockar som importerats från Amerika. Det visade sig sedan att rötterna till de Amerikanska vinstockarna var resistenta mot vinlusen.

Man ympade då grenar från de europeiska vinstockarna till de amerikanska rotstockarna. Lusen kom aldrig ut till Kanariaöarna. Det gör att här existerar fortfarande de gamla vinstockarna som en gång växte i Europa. Vindruvor som Listan Negra, Listan Blanca, Moscatel och Tintilla är några av de druvor som fortfarande odlas och som nu är endemiska för ön.

Kulturen lever fortfarande kvar på de gamla vingårdarna uppe i vindistrikten. Idag finns det ca 50 olika vingårdar som återupptagit vinframställning på Gran Canaria.

Bandama

Varje torsdag under vintern kommer vi att vandra här uppe och suga in atmosfären från en svunnen tid. Vi vandrar runt och i den spektakulära Bandamakalderan, en vulkan som kollapsade för ca 2000 år sedan. Storslagna vyer och en varierande växtlighet utmärker den här turen. I botten av kratern finns det fortfarande en liten gård med ett verksamt jordbruk som sköts enligt gammal tradition. Efter vandringen besöker vi två utvalda vingårdar där vi får prova vin och specialiteter från ön. Under dagen berättar vi mycket om natur, historia och såklart om vin framställning nu och då.

För att visa att Gran Canaria är så mycket mer än sol och bad fortsätter vi på Rocky Adventure att skriva om vandring, upplevelser och äventyr på Gran Canaria där ni får följa med oss på olika vandringsleder runt ön. Vi vill genom denna serie ge Gran Canaria med sitt stora urval av vandringsleder, den plats den förtjänar, som en av de vackraste och mest intressanta platser att vandra på i Europa. Här finns leder som passar både ovana och erfarna vandrare, vår förhoppning är att många fler ska kunna få uppleva den fantastiska naturen och det vi tycker är det riktiga Gran Canaria. Här finns mer än 800 km vandringsleder.

Rocky adventure arrangerar vandringar varje måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag på olika platser runt

Gran Canaria. Vi är alltid minst två skandinavisktalande guider med, som berättar om öns natur och historia. Det finns alltid flera längder och hårdhets allternativ på våra vandringar. Hos oss kan man låna ryggsäckar, vandrarstavar och vindjackor. Vandrarskor har vi till uthyrning.

Boka din vandring eller få mer information:

Tel: (+34) 615 93 25 89
www.rockyadventure.com

Läs mer om bandama kratern: En vulkanisk och botanisk pärla nära Las Palmas