Frågar man Sven Kviborg vad han skulle ha kunnat tänka sig att bygga på Gran Canaria i dag, svarar han tämligen omgående; – Då skulle jag nog tagit initiativ att riva en hel massa istället. Jag tycker att man förbyggt sig på södra Gran Canaria och jag är rädd för att detta kommer att leda till en ekonomisk kris. Kommer man som turist till dalgångarna väster om Patalavaca, till exempel, och hamnar högst upp på kullarna, ja då kommer man banne sig bara ner till stranden en gång under semestern! Det är ju helt förfärligt!

Men det var inte för att riva hus som Sven Kviborg kom till Gran Canaria i 1962. Han hade deltagit i en internationell arkitekttävling som satts igång av myndigheterna i Madrid. Myndigheterna ansåg att familjen Castillo, populärt kallad tomatgreven och som ägde all mark på södra Gran Canaria, borde sälja ut lite mark til turiständamål. Men då entrepenör Kviborg kom till Gran Canaria och följde den krångliga vägen fram till San Agustin, där närmaste utspisningställe var en oapetitlig bar vid fyrtårnet i Maspalomas, visade det sig att arkitekttävlingen vunnits av några franskmän. 

Sven Kviborg och sex kollegor förhandlade i alla fall med familjen Castillo då de gärna ville köpa en tomt nede vid stranden i San Agustin. 

 

Men ”tomatgreven” ville inte sälja denna tomten. Här skulle han själv bygga lägenheterna ”Los Caracoles” och, inte minst, restaurangen ”La Rotunda”. 

Däremot fick Kviborg och hans grupp, efter ett år av förhandlingar, köpa tomten som låg ovanför ”Caracolestomten”, på själva bergssluttningen som på den tiden bara bestod av några förvuxna kaktusar og annat taggit ris. Tomten var på 17.500 kvadratmeter och priset var ca. 30 svenska kronor kvadratmetern! Totalpriset 8.750.000 pesetas fick anses vara ett bra pris, framför allt med tanke på hus stark den svenska kronan da var gentemot pesetasen. 

Sven Kviborg startade bolaget ”Svenska San Agustin”, och den 16 april 1964, klockan 12.00 blev både den svenska och den spanska flaggan hissade i samband med det första spadtaget i det område som skulle komma att heta ”Nueva Suecia”,- det nya Sverige!

Totalt byggde man 96 lägenheter här, alla med eget kök. Starkt motstånd fanns mot just ideen att bygga med kök. På den tiden var en charterreda tvungen att omfatta pension med mat, men Kviborg fick sin vilja igenom och köken som byggdes var av så bra kvalitet att många av dem fortfarande finns kvar!

Den 13 november 1965 köpte Sven Kviborg också ”Los Caracoles” av ”tomatgreven”, bestående av 29 lägenheter och reception. 

– Dessvärre fick vi inte köpa restaurangen ”La Rotonda” lägger fru Ingegerd Kviborg till. Den gången hade vi god kontakt med den kände svenske kocken Tore Wretman och han hade uttalat att han var villig att driva krogen åt paret Kviborg. 

La Rotonda var en riktig pärla och hade ett absolut ”pangläge”. Men idag finns bara jordhögen kvar (restaurangen revs för ca. 35 år sedan). En gång hade tomatgrecen sin restaurangskola här. En kypare bak varje stol såg till att servicen var på topp, även om det kunde bli i mesta laget. Efter glansperioden fick La Rotonda ryktet på sig att vara San Agustins offentliga toalett och gästerna försvann, berättar paret Kviborg. 

Sven Kviborg fick genast ansvaret son fastighetsförvaltare åt Los Caracoles, och gick alltid omkring med verktygsväskan i handen. Med ansvaret för så många turistlägenheter fanns det alltid något att göra. Julen 1965 bjöd han ner sin gode vän Sven Lungholm, som var direktör i Svenska Arbetsgicareföreningen (SAF), till Los Caracoles. När de var ute på en av sina dagliga promenader från stranden i San Agustin och passerade tomten där Rocas Rojas ligger idag, utbrast de nästan samtidigt att här måste det byggas! Man kontaktade Bertil Kugelberg på SAF i Stockholm. ”Tomatgrevens” arkitekt Manuel de la Pena började rita. Nu tog det ordentligt fart. Sven Kviborg tillsammans med brödrerna Castillo startade de ett konstruksjonsfirma som skulle bygga Rocas Rojas.

Och så fortsatte turisthistorien på södra Gran Canaria……