Året var 1970 och Gustaf Dahl planerade att lifta jorden runt. Tillsammans med sin vän Åke Johansson hade han bockat av Afrika, Sydamerika och Kanada på sin «bucket list». Att han året innan hade förlist utanför Västindiens kust, och tvingats simma i land för att rädda livet, hade bara spätt på hans äventyrslust. Åke var inte heller någon fegis; han hade tidigare jobbat som lejon-tämjare i Sydafrika.
– Jag kom hit till Gran Canaria 1970. Jag var ute på vad som var tänkt bli en jorden runt resa, men kom ganska tidigt till Gran Canaria och blev kvar här. Jag lärde snabbt känna människor och var med och drev en visklubb i Las Palmas. Efter ungefär två säsonger tog pengarna slut, visklubben stängde och jag var tvungen att börja jobba. I början arbetade jag som guide för olika researrangörer. Sedan avancerade jag till platschef, och fick ansvar för bland annat kontraktering av hotellbäddar. Det var så jag fick kontakt med den verksamhet vi driver i dag, berättar Gustaf.
Gustaf Dahl startade Las Palmas första svenska visklubb i början av 1970-talet och anlitade många kända artister som flögs ner från Sverige.
Stockholmsgrabben hade tagit en examen i ekonomi och sparat ihop en reskassa genom att jobba som taxichaufför hemma i Sverige. Han var 26 år gammal och kände att han hade hela världen för sina fötter, och han hade gott om tid!
Därför såg han inga hinder i att tillbringa lite tid på Gran Canaria under resans gång, och det visade sig att Kanarieöarna hade intressanta utmaningar att bjuda på. En ny bekantskap i Las Palmas, Curt Westman, ville ha med svenskarna på att starta en visklubb i källaren på restaurang Don Pedro, som drevs av Hans Larsson, senare ägare till Café de Paris.
Många svenskar hade redan gjort avtryck i Las Palmas; här fanns ett konsulat, en radiostation, resebyråer och svenska restauranger och barer som hade etablerats i takt med den ständigt ökande charterturismen, så svenskar fanns överallt. 1970-talet var en period av betydande tillväxt för Las Palmas, präglad av turistexpansion och urban utveckling.
Den svenska popsångaren Peter Holm blev delägare i visklubben, eftersom han hade den utrustning som behövdes för att starta upp den. Han var världskänd för sin hitlåt Monia, men senare under 1980-talet fick han ännu mer uppmärksamhet när han gifte sig med den brittiska skådespelerskan Juan Collins.
– Det var jättekul så länge det varade. Vi kontrakterade massor med kända svenska artister som Cornelis Vreeswijk, Fred Åkerström, Charlie Norman, Benny Andersson y Anni-Frid Lyngstad bland andra”, minns Gustaf.
Visklubben höll öppet under två vintersäsonger och stämningen var fantastisk, men det var inte ekonomiskt lönsamt. Det var helt enkelt för dyrt att anlita artister från Sverige, så visklubben stängdes, men lägenhetshuset på Canteras-stranden, där visklubben höll hus -”Don Carlos”, skulle förbli i Gustafs liv. Senare arbetade han som guide och tog hand om gästerna på detta hotell, tills han 1978 fick möjlighet att driva verksamheten själv, vilket familjen fortsätter att göra än idag!
Under somrarna åkte Gustaf till Mallorca, där han bodde i ett tält på stranden och partajade med tusentals turister som vallfärdade till Balearerna under sommaren. Hans dröm om att segla i Västindien var förmodligen inte bara en illusion, men hans liv tog en annan vändning när han t räffade en söt tjej från Karlstad.
Värmlandsjäntan hade gått reseledarkurs på Mallorca efter att ha tillbringat ett år i London. Hon trivdes på den populära ön och tog för sig av livet. Hon flirtade med både killar och olika arbets- tillfällen. Hon marknadsförde solkrämer, jobbade på nattklubbar och vardagen var relativt bekymmerslös. Det var lätt att försörja sig om man var serviceinställd och behärskade olika språk. Hon var 22 år gammal när slumpen ville att hon träffade äventyraren Gustaf Dahl och blev förälskad den sommaren på Mallorca.
Hösten 1972 erbjöds Gustav tjänsten som ekonomiansvarig för Spain Tours i Las Palmas, rese arrangören som var knuten till Spantax, ett spanskt flygbolag som var verksamt mellan 1959 och 1988. Spantax specialiserade sig på charter- och semesterflygningar och fokuserade genom Spain Tour på marknaden i norra Europa, särskilt Skandinavien.
Det bestämdes snabbt att Kerstin skulle följa med honom till Gran Canaria och arbeta som guide. Då hyreskontraktet för deras nya lägenhet var undertecknat och alla parter var nöjda, erbjöd plötsligt hyresvärden Gustaf möjligheten att köpa lägenheten. Med en liten handpenning på 50 000 pesetas i fickan, efter et nylig sälg av motorcykeln, kunde Gustaf och Kerstin spontant tacka ja, och på så sätt blev de fastighetsägare i Las Palmas, och etableringen gick snabbare än planerat.
Drömmen om Västindien lever kvar
De var mitt ute på Atlanten, med 2 500 km till närmaste land, när motorn stannade. De var tolv människor ombord på en halvrutten skorv som läckte vatten.
Når maskinen gav upp slutade länspumparna att arbeta. Vattnet steg i lastrummet, besättningen slet vid hand- pumparna. Båtens skeppare Lars Olsson från Göteborg sände «Mayday»- SOS över radion.
De tolv var på väg till Västindien, helst för att leva ett paradisiskt liv i palmsus och evigt solsken. Året var 1969. «Sköld» hette skutan, som hade en delvis rutten bordläggning, ruttna master, ruttet roder och en maskin som inte smorde tillräckligt.
Den 26 meter långa träskutan «Sköld» hade redan varit i blåsväder då besättningen mönstrade på i Las Palmas på Gran Canaria, med Västindien för ögat. En av dem var svensken Gustaf Dahl, tillsammans med den svenske kaptenen, hans fru och två barn. En annan svensk Stellan Mörner och hans tyska sambo som jaktade på den försvunna Inka-skatten, engelsmännen Jim och Steve, två holländare och en brasiliansk apa vid namn Pelè var också med på resan.
En morgon, 38 dagar efter avseglingen från Las Palmas siktade gänget om bord på Stöld till sin häpnad en ö vid horisonten. Det var Antigua, den yttersta bland Leeward Islands i den karibiska grupperingen. Två dagar senare simmar de skeppsbrutna världsomseglarna i land på ön ST Kitts i Karibiska havet. De hade förlorat allt – utom livet! Källa; FiB aktuellt
– Dragningen till Västindiens försvann aldrig. Redan sommaren 1974 åkte vi på ö luffning i Västindien på löneförskodd från arbetsgivaren Spain Tours, minns Kerstin med ett leende.
Efter bara 3–4 år blev Gustav uppsagd från Spain Tours; tjänsten avskaffades helt enkelt när man beslutade att ekonomin skulle skötas centralt från Stockholm. I stället fick han ett jobb som platschef för Corona Resor och stationerades i Las Palmas. Corona Resor som senare uppgick i Royal Tours, som igen blev en del av Fritidsresor gruppen i 1989, tillsammans med Spain Tours. I dag ligger allt under koncernen TUI Nordic.
I sin nya position fick Gustaf många erbjudanden om att sälja överskottskapacitet på hotellrum till andra som behövde det, en sorts broker-verksamhet.
Detta gav honom tillfälle att starta ett eget hotellföretag. Så 1978 startade han sitt eget hotellbolag tillsammans med en kanarisk kompanjon, och hade under en period 11 hotell att sköta. Kerstin och Gustaf har alltid arbetat tillsammans, han som chef och hon som guide för anländande turister. Senare, när de startade sitt eget företag, var Kerstin företagsansvarig för all personal- och inte minst för kvalitet och standard på hotellen, medan Gustaf skötte administrationen. Det var ett litet, genuint familjeföretag med starka gemensamma intressen, och extremt långa arbetsdagar.
Kerstin och Gustaf arbetade långa och hårda dagar. Lilla Isabell hade kommit till världen och verksamheten fokuserade på att driva tre hotell: Norcopia i San Agustín, Tamarán i Playa del Inglés och Apartamentos Don Carlos i Las Palmas. Så fortsatte det fram till 2008, då Gustaf beslutade sig för att trappa ner, medan Kerstin fortsatte som vanligt några år till.
Deras dotter Isabell som hade gått hotellmanagementskola i Las Palmas, ringde hem från sitt spännande liv i Barcelona och meddelade att hon ville flytta tillbaka till Gran Canaria med sin brasilianske pojkvän och deras kommande bebis. Hon var 32 år gammal och var redo att ta över det lilla familjeföretaget.
– Det kunde inte ha blivit bättre! Isabell och Roberio är nu föräldrar till två tonårsbarn, och Isabell driver Norcopia i San Agustin, och Don Carlos i Las Pamas på ett utmärkt sätt, säger en nöjd Gustaf, som ser att han och Kerstins livsverk fortsätter som förr, 54 år efter att de träffades den sommaren på Mallis.
Somrarna nu för tiden tillbringas helst på gården i Värmland. En vacker egendom vid sjön, där hela familjen njuter av att umgås. Kerstin har norskt påbrå; hennes mamma var norsk och kom från Karmøy till Sverige under kriget. Kontakterna med den norska familjen upprätthålls också flitigt.
Kerstin och Gustaf Dahls äldsta barnbarn, Cecilia (16), föddes i Las Palmas med en brasiliansk far och en svensk mor, men drömmer om att flytta till Stockholm för att plugga, medan hennes 14-årige bror är fast rotad på Kanarieöarna än så länge.
På vintern älskar Kerstin och Gustav att själva vara turister, helst ombord på ett kryssningsfartyg. Under många vintermånader har de kryssat runt i världen: Söderhavet, Asien, Australien, Afrika och hela Sydamerika. Men de återvänder alltid till Västindien, där Gustafs äventyrslust väcktes, men som också kunde ha kostat honom livet den gången i 1969, ombord på den halvruttna segelbåten ”Sköld”.
