Den nya trenden har jag berört flera gångar tidigare här, nämligen ett nyvaknat intresse för gamla bortglömda och unika druvsorter och restaurationer av övergivna och igenvuxna vinfält. Det har naturligtvis visat sig att man hittat riktigt gamla sorter fortfarande vid liv.
Ett mer iögonfallande exempel är återupplivningen av ett gammalt fält, Spaniens (och även Europas) nu absolut högst belägna vingård, med urgamla listán prieto-stockar. Vinet av de här druvorna elaborerades av Roberto Santana, som också arbetat med Jonatan García på dennes prestigegård Suertes del Marques, Valle de La Ototava, Tenerife.
Ytterligare ett exempel är upptäckten av helt okända sorter på de kanariska öarna, vilket ger riktiga svallvågor bland vinbönder. Det senaste är upptäckten av en vit druva på Fuerteventura. Några jägare hade berättat om ett bra ställe för ett pass, där det fanns en liten ”buske”, vinstock.
Ryktet spred sig och snart var professor Francesca Fort, la Facultad de Enelogía de la Universidad Rovira en Virgili de Tarragona, och kunde genetiskt fastställa, att det var en helt ny sort. Den fick namnet Majorera (Maxorera, samma som den ursprungliga och skyddade geten på Fuerteventura) under högtidliga former våren 2024.
Listán Prieto (prieto betyder svart), har kommit till Kanarieöarna under 1500-talet och fick namnet Moscatel Negro. Dess väg hit ska enligt källor gått från de torra områdena i Castilla-La Mancha på fastlandet. I dag finns veterligen inget bestånd av Listán Prieto på spanska fastlandet, men väl några på de kanariska öarna. Druvan är mycket härdig, rikgivande, tål torka och klarar av angrepp av ohyra och svamp. Det senare, svamp, har svårt att etablera sig i torra områden, där druvan däremot klarar sig med lätthet.
Hur kom Listán Prieto till den amerikanska kontineten? Det började med Kristoffer Columbus. Mycket tidigt började spanjorerna anlägga stödjepunkter och missionsstationer i de nya områdena. Först i de Västindiska öarna. Sedan fortsatte det mot Nya Spanien, alltså Mexico. Många förnödenheter behövdes forslas med till de nya stationerna. Nattvardsvin var en av dessa. Vinet köptes av vinhandlare och emballerades i hanterbara trätunnor . Kyrkan tyckte att det blev dyrt och på något sätt fick man med sig sticklingar av Listán Prieto. (Man har även tagit med sig frön, vilket resulterade i nya varianter.) Till vinhandlarnas förtret naturligtvis. Därmed kom missionsstationerna och klostren att anlägga egna vingårdar. Och producera eget nattvardsvin.
Listán Prieto följde med den spanska erövringen av Amerika under namnet Mission Grape. Därmed kom druvan att spridas till hela Sydamerika, i Argentina, Chile, Peru etc och vidare norrut i Mexico, New Mexico och vidare till Californien, som Spanien lämnade 1850 i samband med anslutningen som en delstat till Amerikas Förenta Stater.
Det är få eller inga druvor som har en så spännade historia som Listán Prieto. Den fick en omåttligt spridning i de nya kolonierna. Guvernören för Nya Spanien, Hernán Cortéz, lät i början av 1500-talet utfärda ett dekret, som krävde att nybyggarna skulle plantera sticklingar av Listán Prieto. Det ledde till reaktioner från spanska kronan, som såg att vinproduktionen i kolonierna började hotade vinindustrin i Spanien. Det finns gott om spår efter betydande vingårdar med anor från den tiden (från slutet av 1400-talet), inte bara i Mexico, utan även i Chile och Argentina.
Ett av spåren i Mexico är det gamla klostret Casa Madero, som anlades 1595. Idag är det en storproducent med kända och dyra viner. I Chile och Argentina, under 1800-talet, införde man vartefter traditionella europeiska druvsorter. Det kunde vara Cabernet Sauvignon, Malbec, Merlot eller Carménère. Därmed trängdes den gamla druvan undan. Den hann ändå få en mängd olika namn, País i Chile, Mission i California, Negra mollar i Perú och Criolla Chica i Argentina (det finns minst ytterligare fyrtio olika namn i cirkulation). Men Listán Prieto har under de århundraden som förflutit hunnit med att uppenbara sig som många olika hybrider och muterade varianter.
Den nya trenden i Sydamerika heter Listán Prieto. Särskilt i Chile har flera vingårdar börjat laborera med Listán Prieto – den nya nationaldruvan?. Man återuppväcker bestånd av den gamla druvan. En hel del av stockarna har en ansenlig ålder upp mot 250+ år. Ett antal bodegor har redan producerat flera årgångar med stor framgång. Det har visat sig vara en lätthanterad druva i vinmakningsprocessen.
Resultatet har blivit ett vin, som man med framgång exporterar. Det odlas främst i regionerna Maule, Bío-Bío och Itata. Den sammanlagda odlingsarealen är dryg 3500 hektar. Flera vinmakare använder naturjästen, som följer med från fälten. En del trampar vinet, några av vingårdarna använder de sedan flera hundra år gamla vinpressarna (sp. lagar), som till konstruktionen ser ut som de, som fortfarande finns kvar på Gran Canaria. Det är inte bara ett vin, utan också en fantastisk historia.
Malpaís är framställt på druvan Listán Prieto. Den har skördats på Frontón de Oros högsta lägen, även över 1300 meter, och i en svår terräng i området Camaretas. Jorden består av ett mäktigt ytlager av picón, ett vulkaniskt material (kallas även vulkanaska), som liknar leca-kulor, som täcker ett lerhaltig underliggande jordlager. Därav namnet Malpaís (på engelska badlands). Druvorna skördas i slutet av oktober av ett vant gäng av arbetare, en del med erfarenhet från tomatskörd, vilket är en merit i det här sammanhanget. Arbetet är helt manuellt.
Druvklasarna läggs i korgar om 15 – 20 kg för att sedan transporteras ner till bodegan, där de bearbetas vidare genom att skilja druvorna från stjälkar, varvid druvorna krossas. Jäsningen sker i stora rostfria tankar med skal och kärnor. När väl vinet klarnat så får det vila fyra (4) månader på amerikanska ekfat.
Bodegan och vingården Frontón de Oro är belägen i kommunen Vega de San Mateo, några kilometer ovanför tätorten i La Lechuza. Bröderna Pedro och Antonio Ramírez växlade över jordbruket, från vattenkrävande odling av grönsaker, till vingård år 1996. Gården har sammanlagt runt tio hektar vinfält, allt terrasserat och på en höjd av 1200 – 1300 meter över havet, och är därmed den största gården på Gran Canaria, men mycket liten i jämförelse med vingårdar på det spanska fastlandet. ”Vår gård ligger i ett biosfärområde med naturskyddsområde och alla våra viner är gjorda på druvor, som odlas på våra egendomar.” ; understryker Pedro. Allt arbete från skörd till flaska är med handkraft.
Frontón de Oros viner exporteras till prestigekrogar i U.S.A., och uppskattas mycket, bland annat på grund av myterna om de kanariska vinerna, som beskrivits i flera av William Shakespears verk, men också vinernas kopplingen till ”the Founding Fathers” (t.ex. vinimportörerna av kanariska viner, Benjamin Franklin, Thomas Jefferson, Georg Washington, m.fl.) och undertecknandet av den amerikanska konstitutionen spelar en viktig roll.
För Pinot Noir-älskare är Listán Prieto en klockren fullträff. Första intrycket av Frontón de Oros Malpaís i ett glas, är den djupt röda färgen med skiftningar av både körsbär och granatäpple. Med näsan i glaset upplevs en komplex och fruktig doft, doft av kryddörter, med adderade dofttoner såsom vanilj, som härrör spjälkningen av ligninet från fatet av amerikansk ek.
Vinet är balanserat (sp. equilibrado). Balansen avser relationen mellan syra och de beska tanninerna i röda viner, vilket här resulterar i den ämabla, mjuka och behagliga upplevelsen i gommen.
Inte helt överraskande, eller kanske ändå, så ger druvan Listán Prieto, som inte är en särskilt färgstark blå druva, nu i skepnaden av vinet Malpaís, en upplevelse av ett Pinot Noir vin!
Vi ska ha i minnet att druvorna skördas sent på året i Camaretas, samtidigt som skörden av Pionot Noir pågår i Champagne. På grund av det höga läget, 1300 meter, så får vinet en relativt kall uppväxtmiljö, vilket resulterar i högre syra och mer tanniner.
Champange ligger så pass långt norrut i Europa, närapå vinodlingsgränsen, och därför har Pinot Noir-druvan rätt lika förhållanden som Listán Prieto i Camaretas. Bara en tanke. Vinmästarna kan ju trolla mer och pröva med till exempel kolsyramaceration (maceración carbonica), vilket innebär att de hela vinklasarna får ligga och ”kalljäsa” (=ingen riktig jäsprocess egentligen) i en ståltank med låg temperatur, i ett par plusgrader bara, varvid druvorna ligger helt i koldioxid (=syrefritt).
Det ger, förutom att färgen från skalen fäller ut, en vinmust, som resulterar i fruktiga och blommiga toner. Detta görs redan hos en del av de chilenska vinmakarna, som gör vin av Listán Prieto, Chiles nationaldruva in spe.
Frontón de Oro Malpaís finns att köpa på Sparbutikerna på Gran Canaria.
