När turistområdena på södra Gran Canaria byggdes upp från mitten av 1960-talet så användes väldigt ofta en slags förenklad finansiering för byggarna. Just på Gran Canaria var det lägenheter som byggdes. Detta har förändrats under de senaste 10-15 åren, men till att börja med var det nästan uteslutande lägenheter som byggdes för turisterna. Och de som byggde sålde lägenheterna – ofta redan innan bygget påbörjats – till privatpersoner som kunde vara investorer eller helt enkelt till privatpersoner som såg detta som en sparbössa inför framtiden.

Senare etablerades ett företag som skulle sköta om fastigheten och dess lägenheter för att ge den service som turismen krävde. Så långt, allting gott! Men med åren så förändrades turismen. Det blev allt vanligare för utländska turister att köpa sig sin egen lägenhet här för att kunna ”övervintra” på Gran Canaria. Och det blev betydligt vanligare för kanarier att använda sina lägenheter i syd som bostad för att få ett billigare boende med kortare avstånd till jobbet.

Detta har skapat ett problem som är svårlöst. Lägenheterna är många gånger byggda på mark som är klassificerad som ”turistisk”, där det egentligen bara får drivas turistbusiness. Men å andra sidan har många personer bott här i många, många år. De har skrivit in sig på dessa adresser hos kommunen och betalat de skatter och avgifter som krävts av dem. Frågan är nu om dessa människor nu skall förbjudas att bo i sina lägenheter…. Så vill företagarföreningen ha det, medan ägarna slagit sig ihop i sin egen organisation som hävdar att det givetvis går att ha både turister och fastboende på samma ställe.

Vad som till slut blir resultatet av allt detta är det nog ingen som vet, men troligen kommer vi att leva länge i en viss form för ovetande om vad som egentligen kommer att ske med alla lägenheter som idag helt eller delvis bebos av sina ägare eller de som hyr av dem.
(Canarias7)