De mest suckulenta (vattensparande) av alla växter är kaktus, törel och aloe. De är mer eller mindre uppsvällda och fyllda med näringsrik vätska. En del saknar blad, som i stället är ombildade till taggar. Taggarna samlar nattens dagg och när större mängder bjuds i form av regn suger den upp det våta och sparar till torrare tider.
Tekst: Uno Sand
www.unosand.blogg.se
Klyvöppningar, som finns som en slags andningsventiler är hos dessa växter väldigt få och små – allt i avsikt att spara, spara, spara på vatten. Rötterna, som också kan brukas som reservoarer är hos många suckulenter rikt förgrenade i den omgivande marken för att söka av och tillvarata näring och fukt.
Kaktusar
Kaktusar anses härstamma från Mexico, saknar blad (även de som kallas bladkaktus) och är oftast klotrunda eller stolplika – en del enormt stora, de flesta försedda med långa vassa, taggar. Dessa är emellertid inte giftiga. Jag lutade mig en gång mot en stor djävulstunga o fick handen o halva armen full med taggar. Jag drog ur dem en efter en och fick en svag svullnad under en vecka men ingenting mer hände. Blommorna är fullständiga med lockande färger. En del pollineras av småfåglar.
Svärmors kudde (Echinocactus grusonii)
Svärmors kudde är en populär krukväxt som på friland i tropisk miljö blir upp till en meter i diameter. Taggarna sitter på kraftiga åsar som för vattnet ner till roten. På hättan finns en krans av vita blommor, som har kort varaktighet.
Opunitan (Opuntia dillenii)
Opuntian finns i flera arter med eller utan taggar. Det som ser ut som blad är uppsvällda stamsegment på vilkas kanter de stora vackra gula blommorna sitter. Frukterna är välsmakande och finns på marknaden. Varning för att plocka dem i naturen. De är försedda med fina taggar, som irriterar huden i veckor i synnerhet om de hamnar i munnen. Ytterligare ett obs för opuntian. På 1830-talet började man odla koschenillusen på en opuntiaart och produkten var ett knallrött färgämne som användes och fortfarande används till textilfärgning och läppstift.
Törel (Euphorbia)
Törel släktet Euphorbia har fått sitt namn efter en botanikkunnig slav vid kejsarens hov, som botade Augustus från en svår sjukdom. Det är ett ofantligt stort och mångformigt släkte alltifrån den älskade julstjärnan till kaktusliknande skapelser som öarnas mest kända endem (lokal växt) Kandelabereuphorbian (Euphorbia canariensis). Det typiska för törelblommorna är att de är små ansenliga brungula knappar, men i gengäld pryds de ibland av färgstarka ofta röda högblad.
Alla törelväxter har en mer eller mindre giftig växtsaft, som visar sig vid minsta rispa. Det är därför en lämplig test att göra ett litet stick i stammen om man vill förvissa sig om det är en kaktus eller en törel man ser. Det mesta kaktusliknande du ser är törel. Även i Norden finns törelväxter. Vi har gulltörel i rabatterna om våren och revormstörel ett ogräs på åkrarna. Hos törelväxter finns förmodligen, på rund av giftigheten, mänga medicinska substanser som väntar på sin upptäckt
Aloe (Aloe Barbadensis)
Aloe är en liljeväxt. Aloe har redan en uppskattad medicinsk användning i sitt geléartade innehöll, och det har skapats en stor industri av in- och utvärtesmediciner t.ex. hudkrämer grundat på främst Aloe Vera. Det finns många aloe-arter, alla med vackra fullständiga blommor i gula, orange eller röda färger sittande i upprätta klasar eller ståtliga ax. De är byggda för att pollineras av fåglar eller fjärilar. Den mest säregna aloen, hemmahörande i Sydafrika, varifrån de flesta aloe-arterna kommer, är solfjädersaloen. Du kan se den här och där planterad på öarna. Den blöder inte och har fullständiga vackra blommor. Alltså är den en Aloe.
