Caldera de Bandama
En vulkanisk och botanisk pärla nära Las Palmas
Vi tar oss till Mondalón, ett litet familjeföretag som gör utsökta prisvinnande viner. På Bodegan berättar eldsjälen Támara om hur man odlar och framställer viner på de kanariska specifika druvorna, bl.a. Listán Negra, Tintilla, Malvasía och Moscatel och det är möjligt att provsmaka olika viner tillsammans med ost och andra specialiteter från ön.
Tekst&Foto: Biolog Nina Hoogland
Caldera är det spanska ordet för ”kittel” och är en vulkanisk formation som skiljer sig från en krater i det att de oftast har en större dimension och ibland består av flera vulkaner. De kan bildas genom att en magmatisk kammare sjunker ihop, genom erosion, som med den jättelika ”Caldera de Tejeda”, också på Gran Canaria, eller, som i fallet med Bandama, kan den uppstå genom en explosion.
Det började med en 1,5 km lång spricka med vulkanaktivitet i två olika punkter. I den norra skulle Pico de Bandama resa sig 600 meter över havet, en liten vulkantopp helt täckt av picón (vulkanaska). I den södra punkten skulle magman istället komma i kontakt med ett grundvattensmagasin, vilket skapade ett enormt tryck och en stor smäll som bildade ett hål med mer än en kilometer i diameter.
För inte länge sedan lyckades man med Kol-14-metoden datumbestämma en trädstam som begravts under lavan och det visade sig att utbrottet skedde för mindre än 2000 år sedan, vilket gör Bandama till det yngsta utbrottet på ön.
Det betyder dessutom att ön var bebodd vid tillfället. Man vet att öns urinvånare, ”los antiguos canarios” var bosatta i området eftersom man funnit en kvarnsten under lagret av vulkanaska, vilket tyder på att de måste ha upplevt denna väldiga explosion som förmodligen kändes av på flera kilometers håll.
Efter utbrottet användes calderan av ursprungsfolket som högt uppe på ena sidan hade grottor till förvaring. Denna arkeologiska lämning går fortfarande att se på avstånd och storleken på detta kollektiva förvaringsutrymme av sädesslag visar på rikedomen i området, baserat på den keramik som producerades i den närliggande bosättningen La Atalaya.
Området runt Bandama kallas ”Monte Lentiscal”, p.g.a. av att den förr i tiden dominerades av Pistacia Lentiscus, mastixbuske, som tillsammans med palmer, drakblodsträd och andra termofila arter bildade en skog.
Denna skog utnyttjades av urinvånarna men skulle inte bli rejält påverkad förrän kastiljanerna erövrade ön och började bygga staden Las Palmas i slutet av 1400-talet. P.ga. närheten till huvudstaden och invånarnas stora behov av virke till att bygga, framställa kol, laga mat och till att försörja de energislukande sockerbruken så decimerades skogen snart. Redan 1531 kom de första bestämmelserna som ville skydda skogen från avverkning. Men denna var redan hårt åtgången och i området hade dessutom nybyggare börjat bosätta sig och odlingar, betesdjur och vandringsleder bredde ut sig.
I slutet av 1500-talet köpte holländaren Daniel Van Damme calderan och marken omkring av de lokala myndigheterna (El Cabildo) och började odla vin på dess sluttningar.
Fram till 1800-talet var vinet den huvudsakliga produkten som odlades, tillverkades och exporterades från Gran Canaria och Bandama var ett av de viktigaste vindistrikten.
Idag är Monte Lentiscal ett område där bostadsområden blandas med vulkaniska sluttningar och deras små terrasser där man fortfarande odlar potatis, citrusfrukter och vin. Monokulturen kring vinet upphörde på 1800- talet, men man har alltid fortsatt odla vinrankor i mindre skala och de senaste decennierna har vinproduktionen fått ett uppsving med många små vingårdar och utmärkta viner.
På 60-talet köptes viss mark återigen av El Cabildo som utnämnde kalderan och Bandamatoppen till naturskyddsområde. Man återplanterar och låter den naturliga växtligheten återhämta sig och därför är calderan idag det bästa exemplet på den skog som bredde ut sig här en gång i tiden. Här kan vi upptäcka en spännande flora, med inslag av många endemiska arter (arter specifika för Kanarieöarna) som t.ex. vildoliv (Olea Europaea ssp. Cerasiformis), den kanariska enen (Juniperus Turbinata ssp. Canariensis), mocán (Visnea Mocanera) och måreväxten (Plocama Pendula). Många börjar blomma redan under vintern som t.ex. snokörten (Echium), taklökar (Aeonium) och den kanariska lavendeln (Lavandula Canariensis). Blomningssäsongen är lång men som mest intensiv de första månaderna av året då bl.a. ärtväxten Retama Raetam blommar med sina vita blommor som sprider en ljuvlig doft och ”jungfrutårar” (Pancratium Canariense) pryder de mest skuggiga partierna på botten av kalderan.
Som vittnen av det jordbruk som bedrevs till långt in på 1900-talet i detta naturreservat finns ruiner av en gård nere på botten och många införda arter som medelhavsoliv, eucalyptus, kochinillkaktus och agave. För att upptäcka calderan och alla överraskningar den bjuder på så är det bästa att vandra i och omkring den.
