När kryssningsfartyget MV Hondius nyligen hamnade i centrum för ett stort sjukvårdsoperativ på Kanarieöarna började många tala om något som få egentligen känner till: detta är inte första gången ett fartyg med smitta ombord skapat oro i övärlden.
För mer än hundra år sedan, mitt under den så kallade spanska sjukan, anlände passagerarfartyget Infanta Isabel till Gran Canaria med svårt sjuka passagerare ombord. Situationen utvecklades snabbt till en av de mest dramatiska hälsokriserna i öarnas moderna historia.
Pandemin som förändrade världen
Under hösten 1918 spreds den så kallade spanska sjukan över världen i en hastighet som då saknade motstycke. Pandemin beräknas ha dödat mellan 50 och 100 miljoner människor globalt och räknas fortfarande som en av de värsta hälsokatastroferna i modern historia.
Till skillnad från vanliga influensor drabbades inte bara äldre och svaga människor. Även unga och tidigare friska vuxna blev svårt sjuka och dog i stor omfattning. Sjukhus kollapsade och många städer stod handfallna inför virusets snabba spridning.
Trots namnet tros sjukdomen inte ha sitt ursprung i Spanien. Namnet “spanska sjukan” spreds främst eftersom Spanien, som stod utanför första världskriget, hade en friare press än många andra europeiska länder. Medan flera krigförande nationer tonade ner rapporteringen skrev spanska tidningar öppet om epidemin och dödstalen.
Viruset spreds snabbt genom soldater, fartyg och internationella transporter. Hamnar blev särskilt utsatta – och även Kanarieöarna drogs in i pandemin.
Fartyget som skapade panik på Gran Canaria
Fartyget Infanta Isabel hade lämnat Galicien med kurs mot Amerika när människor började insjukna ombord. När skeppet närmade sig Las Palmas skickades ett radiomeddelande till myndigheterna som skapade stor oro: tiotals människor var smittade och flera hade redan dött under överfarten.
Att låta fartyget lägga till i Las Palmas ansågs kunna få katastrofala följder för ön. Därför beslutade myndigheterna att neka skeppet tillträde till hamnen och istället dirigera det till Lazareto de Gando nära dagens flygplatsområde på östra Gran Canaria.
När fartyget anlände hissade det svart och gul flagg som signal för smitta ombord. Under resan hade redan flera passagerare dött.
Lazareto de Gando – karantänstationen vid havet
Lazareto de Gando hade uppförts redan på 1800-talet som en särskild karantänstation för fartyg och resenärer med misstänkta smittsamma sjukdomar. Tanken var att isolera människor innan epidemier nådde städer och hamnar på öarna.
Placeringen vid Gando ansågs idealisk tack vare det öppna landskapet, havsluften och avståndet till tätbebyggelse. Under den tiden trodde man att frisk luft, isolering och god ventilation kunde bromsa spridningen av sjukdomar – något som också låg bakom valet av plats för karantänstationen.
Men när Infanta Isabel anlände 1918 var anläggningen långt ifrån i gott skick. Byggnaderna hade under perioder stått övergivna och delvis förfallit. Trots det började man snabbt evakuera de sjuka från fartyget till det improviserade sjukhuset.
Scenerna som följde blev dramatiska. Sjuka transporterades på provisoriska bårar och många läkare arbetade utan skyddsutrustning eller moderna medicinska hjälpmedel.
Rädslan spreds snabbt även bland människor i områdena runt Gando. Guardia Civil och soldater sattes in runt området för att upprätthålla ordningen och förhindra att smittan spreds vidare.
Samtidigt växte oron bland lokalbefolkningen och situationen blev stundtals kaotisk. När vissa passagerare försökte ta sig i land från fartyget tvingades myndigheterna ingripa.
Över 400 människor kom till slut att vistas i karantänstationen och många av läkarna och sjuksköterskorna blev själva smittade under arbetet.
Från kaoset 1918 till dagens operation kring MV Hondius
Mer än hundra år senare väcker bilderna från MV Hondius minnen av denna nästan bortglömda episod i Kanarieöarnas historia. Även denna gång handlar det om ett fartyg med misstänkt smitta ombord, internationell uppmärksamhet och ett omfattande sjukvårdsoperativ på öarna.
Men skillnaderna är samtidigt enorma.
År 1918 fanns varken intensivvård, moderna laboratorier, avancerade smittskyddsprotokoll eller internationell samordning. Många beslut togs under stark press och med mycket begränsad kunskap om viruset.
Idag arbetar sjukvården med helt andra resurser: laboratorieanalyser, isoleringsrutiner, internationell koordinering och moderna sjukhus. Det betyder inte att situationen kring MV Hondius varit liten eller enkel – men jämfört med katastrofscenerna från 1918 visar dagens operation också hur mycket världen faktiskt förändrats.
Historien upprepar sig kanske inte exakt. Men ibland påminner den oss om hur sårbara öar alltid varit för sjukdomar som anländer från havet – och hur mycket som förändrats sedan dess.
Källor:
Atlántico Hoy, Real Asociación, Española de Cronistas Oficiales, Wikipedia: Pandemia de gripe de 1918
Relaterade artiklar
Historien om Puerto de La Luz -havnen i Las Palmas
Vraket av SÜD VI er lokalisert
Dag & Natt,s historiska Arkiv
