Fyrtårnet i Arinaga er, sammen med Fyrtårnet i Melenara (Telde), ett av de to fyrtårnene som markerer østkysten på Gran Canaria. “Faro de Arinaga” ligger ved foten av Arinaga-fjellet, et tårn med røde og hvite striper i standardisert design. Ved siden av ligger det gamle fyret, som ble satt i drift allerede i 1897 og som dekket en lang, umarkert kyststripe som strakte seg fra fyret i La Isleta (nordspissen av Las Palmas) til fyret i Maspalomas, og som også markerte de to farligste geografiske punktene på denne kyststrekningen: Tenefé-punktet og Gando-punktet.
Det gamle fyret, som ble overlatt til ingeniøren Eugenio Suárez Galván, ble egentlig påbegynt av ingeniøren Juan de León y Castillo i 1888 og sto ferdig i 1892. Fyret bestod av en rektangulær bygning i én etasje, der inngangspartiet førte til et bad, kjøkken, kontor og rengjøringsrom. Integrert i bygningens fasade var det 4,75 meter høye sylindriske tårnet, som endte i en liten taklist som omkranset toppen av tårnet som en liten balkong. Lanternen, som var åttekantet og lukket med flate glassruter, var plassert på toppen av tårnet, ca. 6 m over bakken og 47 m over havet.
Lanternen var utstyrt med en optikk fra det franske firmaet Barbier Bernard & Turenne, som inneholdt en Maris-lampe med dobbel veke som sendte ut et fast rødt lys. I 1962 ble lanternens utseende endret til tre hvite blink med en rekkevidde på 16 nautiske mil og to røde sektorer med en rekkevidde på 12 nautiske mil, for å markere Tenefé-punktet og nedre Gando.
Senere ble det vedtatt å bygge et nytt fyr for å forbedre den visuelle rekkevidden og utstyre det med et radiofyr som også skulle fungere som referanse for fly som nærmet seg den nærliggende flyplassen på (Gando) Gran Canaria. Men da det mange år senere ble installert et innflygningslys på det
nærliggende Arinaga-fjellet, kom fyret aldri til å fungere som et aeromaritimt fyrtårn.
Det nye kjegleformede tårnet, som overgikk det opprinnelige fyrtårnet med noen meter, ble reist nord for den gamle bygningen. Den nye installasjonen, som ble tatt i bruk natt til 5. juni 1964. Fyret i Arinaga ble nå helautomatisert og dermed ubemannet.
Den besto av en 2,25 meter høy, sylindrisk, glasert aeromaritim lanterne, med skråstilte stolper som inneholdt et optisk apparat produsert i Sverige, AB Svenska Gassakkumulator, med en ikke-roterende horisont, en brennvidde på 150 mm og en Gustav Dalen glødelampe med to detelleatorer som brant acetylengass, og som også hadde en solventil og et batteri med akkumulatorer som reservestrømforsyning.
Etter hvert ble det behov for å forbedre installasjonen, og derfor ble det bygget et nytt tårn, denne gangen av standardisert type, sylindrisk og laget av armert betong, plassert ca. 20 meter fra det gamle komplekset, med en høyde på 13,35 meter og en diameter på 3 meter. Arbeidet ble påbegynt i april 1984 og avsluttet i desember samme år, og det nye fyret ble satt i drift 1. mars 1985. Til det nye tårnet ble den samme Maquinista Valenciana-lanternen som ble brukt i den forrige installasjonen, med Dalen-lampe og akkumulatorbatteri, brukt. Noen år senere ble gass erstattet av elektrisitet fra solcellepaneler.
Fyrtårnet i Arinaga ligger i et isolert område, uten bygninger i nærheten, noe som gir det en unik karakter som utgjør en del av bildet i dette stedet, som ligger i naturområdet på Arinaga-fjellet og er underlagt forskriftene for beskyttelse av naturområder på Kanariøyene. Derfor har byrådet i Agüimes, kommunen der den ligger, foreslått å restaurere bygningen på grunn av dens historiske karakter, siden det er et prosjekt av ingeniøren Juan de León y Castillo fra slutten av 1800-tallet, dens rolle i kystlandskapet og dens viktige etnografiske verdi. Etter å ha restaurert og renovert den opprinnelige bygningen, bygget en ny tilstøtende bygning for servicetjenester og rehabilitert tårnet som er knyttet til hovedbygningen, vil kommunen å bruke den til offentlig bruk som fiskerimuseum og restaurant.
Gustaf Dalén
– Solventilen till fyrar
Nils Gustaf Dalén föddes 1869 i Stenstorp i Västergötland. När han var 13 år uppfann han en väckningsapparat. Ett gammalt väggur som han hade fått av sin far försåg han med en plåtbit och slagverk. Med fanns även en rulle klädd med sandpapper. En kvart innan klockan skulle slå började rullen snurra och tände en tändsticka. Tändstickan hängde över en gasolinlampa och över lampan stod en panna med kaffe. När Gustaf Daléns väckarklocka slog vaknade den unge uppfinnaren i ett ljust rum och kunde dricka varmt kaffe.
Under senare år studerade han flitigt och kom in på Chalmers högskola i Göteborg hösten 1892. Fyra år senare åkte han till Schweiz för att studera på Eidgenössisches Polytech-nikum i Zürich, en av dåtidens främsta tekniska högskolor.
Daléns första framgångar
Efter hemkomsten blev Gustaf Dalén så småningom överingenjör på Svenska Karbid och Acetylen AB, ett företag som senare utvecklades till världsföretaget AGA, grundat 1904. Han var mycket intresserad av acetylen, en gas med stark lyskraft som användes mycket under slutet av 1800-talet.
Explosionsriskerna var dock stora, eftersom acetylen bildar en explosiv blandning när den kommer i kontakt med en viss mängd syre. Acetylen troddes vara lovande som bränsle till fyrar. Problemet var att sådana fyrar krävde mycket tillsyn och väldigt mycket gas. Gustaf Daléns första uppdrag och hans första genombrott var att hitta lösningen.
Klippljusapparat
Gustaf Daléns klippljusapparat delade upp gasen i bubblor som tändes av en evighetslåga. Detta gjorde att fyrarna gav ifrån sig blänk. På det sättet sparades nästan 90 procent av gasen. Dessutom kunde avståndet mellan bubblorna varieras, det vill säga att man kunde skilja mellan olika fyrar genom deras snabba eller långsamma blinkande.
Principen är väldigt enkel, nämligen att ett mörkt föremål drar till sig mer solljus än ett ljust föremål. Värmen gör att det mörka föremålet utvidgar sig. Solventilen innehåller en svart stav omgiven av tre blanka. Den svarta staven är kopplad till ett membran som öppnar och stänger gasflödet. När staven utvidgas av solljuset med tvåtusendels millimiter, släcks fyren. När natten kommer krymper staven och gasen släpps åter fram till evighetslågan, så att fyren kan börja blinka igen.
”It won’t work”, lär Thomas Edison ha sagt om solventilen. Men det gjorde den. 1912 fick AGA en prestigeorder och tillverkade alla fyrar för Panamakanalen. När Blockhusuddens fyr i Stockholm, som var den första fyren i världen utrustad med solventil, elektrifierades 1980 upptäckte man att solventilen aldrig behövt repareras!
AGA-massan och Dalénblandaren
För att minska risker med den explosionsbenägna acetylengasen tog Gustaf Dalén fram en kiselmassa bestående av bland annat cement, kol och asbest. Den kunde suga upp acetylen, så att gasen kunde transporteras. Dalénblandaren gav de stora fyrarna ute till havs större ljusstyrka. Acetylen och syre blandades i rätt proportioner och antände ett glödnät som i sin tur var kopplat till ett linssystem som reflekterade ljuset. Dessa fyra uppfinningar la grunden till AGA:s fortsatta framgångar.
Olyckan
Den 27 september 1912 drabbades Gustaf Dalén av en svår olycka. Han experimenterade med upphettade glasflaskor för att se hur mycket tryck dessa kunde tåla. En av flaskorna exploderade och han skadades svårt. Han överlevde, men hans syn gick inte att rädda.
Nobelpriset och comeback
Några veckor efter den svåra olyckan, den 12 november 1912 fick Gustaf Dalén veta att han tilldelats Nobelpriset i fysik ”för hans uppfinningar af självverkande regulatorer att i kombination med gasackumulatorer användas till belysning av fyrar och bojar”.
Blindheten var svår att acceptera, men 1913 kom Gustaf Dalén tillbaka till AGA och ledde företaget i tjugofem år till. Hans uppfinningslust var orubblig och under 1920-talet tog han fram en ny bränslesnål hushållsspis, AGA-spisen, som blev världsberömd.
Det tog sju år att utveckla AGA-spisen, en både lättskött och bränslesnål spis som skulle komma att bli världsberömd. Det krävdes bara två kokspåfyllningar om dagen för att spisen skulle brinna dygnet runt. På det sättet värmdes köket upp och dessutom fick man varmvatten på köpet.
År 1932 såldes AGA-spisen i tjugo länder och användes som lockbete i annonser när man sökte hembiträden. Gustaf Dalén avled i cancer 1937.
Text och research: Alexandra Selivanova/ Tekniska museet
