DET KAN JU BARA BLI BÄTTRE…
Det har väl ingen gått förbi att denna pandemin skapat en katastrofal situation för många! Och inte minst för reseindustrin. Och de som lever parallellt eller beroende av och med den.
De senaste uppgifterna från den spanska hotellnäringen pekar på att bara ungefär 10-15% av alla hotell är öppna! Och med hotell menas hotell, lägenheter, hostals etcetera.
Resten, det vill säga 85-90% av hotellen är stängda… Inkluderat hotell på turistorter. Hotell i storstäderna, mäss och konferenshotell… Detta i ett land som ett ”vanligt” år tar emot upp emot 80 miljoner turister!
Inte nog med det. De få hotell och lägenheter som valt att ha öppet jobbar med en 10-15% beläggning. Det vill säga långt under den beläggningsgrad som skulle innebära breakeven.
Förlusterna ökar ravinartat inom hela branschen. Men, som sagt, det gäller inte bara hotellen. För i stort sett lika drabbade blir barer och restauranger. Tvätterier och vaktbolag. Taxibilar och bussbolag. Ja, listan kan göras näst intill oändlig.
Alla stängda hotell – och andra som tvingats stänga, söker givetvis desperat att försöka överleva. Kostnaderna dras ner till ett minimum. Personalen permitteras, och staten får ta hand om dem… Senaste siffran jag läste fanns det ungefär 750.000 permitterade personer på grund av Coronasmittan i Spanien. De skall alla ha sina 70% av sin lön…Under nu, snart ett år!
Klicka för att se statistik tabellen!
Många av oss funderar givetvis på hur detta går ihop. Var kommer alla dessa pengar ifrån?
Var fanns de innan denna kris, då det stordiskuterades huruvida pensionärerna kunde få en 1 procentig höjning av sina pensioner. Eller skulle denna höjning sätta den nationella ekonomin på spel…
Kanske är det lika bra att vi inte vet. Men ändå. Skall inte allt detta betalas tillbaka? Hur? När? Det är en fruktansvärd situation!
Turismen då. Kommer den att komma tillbaka? Kommer vi att kunna få hjulen att börja snurra igen? Och när? Ja, på de bägge första frågorna är givetvis svaret ett klart ”ja”. På den senare får vi kanske passa en stund.
Reslusten är stor. Kanske större än den varit på mycket länge. Omöjligheten att byta miljö, att träffa människor och skapa nya upplevelser har fått sig en törn under det senaste året. Men det betyder inte på något sätt att vi som människor skulle ha ändrat oss. Resandet är en så pass inpräntad rutin i vårt vardagsliv, att den helt enkelt inte kommer att kunna raderas.
Så förr eller senare kommer köerna till säkerhetskontrollerna åter att fyllas på. Glädjen från flygterminalerna kommer att spridas till flygplanen. Transferbussarna, taxi och hyrbilarna kommer att börja rulla igen. Och hotellen fylls upp. Detta är jag helt övertygad om.
Den omöjliga frågan att besvara är när. Just denna tafatthet är kanske en av de största erfarenheter många gjort under pandemin. Oförmågan att kunna förutse, planera.
Men med vaccinationer igång över hela världen kan vi nog trots allt se lite ljus i tunneln. Jag tror inte att ovan nämnda scenario med fulla flyg och hotell kommer att ske redan till påsk. Kanske inte heller till midsommar. Men sakta men säkert kommer vi att närma oss målet, och vi går från hemska tider mot betydligt bättre sådana.
