Det finns historier på Kanarieöarna som aldrig riktigt går att förklara. En av de mest fascinerande handlar om en ö som sägs dyka upp och försvinna i Atlanten.
I århundraden berättade sjömän att de hade sett den väster om El Hierro. Vissa försökte till och med segla dit. Men ju närmare de kom, desto tydligare blev det att något inte stämde. Ön försvann helt enkelt: Legenden om San Borondón.
Men Kanarieöarna handlar inte bara om myter och legender. För många besökare är det också en chans att upptäcka flera öar under samma resa – från gröna La Palma till de långa stränderna på Fuerteventura.
👉 Läs mer om öyhopping på Kanarieöarna och hur du enkelt kan resa mellan öarna.
De kallade den San Borondón.
Under lång tid var detta inte bara en skröna. Ön ritades faktiskt in på kartor, och flera expeditioner skickades ut från Kanarieöarna för att hitta den. Ingen lyckades. Den syntes i horisonten, men gick aldrig att nå.
Namnet kommer från San Brendan, en irländsk munk som levde på 500-talet. Enligt legenden seglade han ut i Atlanten tillsammans med andra munkar i jakt på ett paradisliknande land. I de medeltida berättelserna beskrivs hur han nådde en märklig ö som ibland tolkas som just San Borondón.
Det finns däremot inga historiska bevis för att han faktiskt nådde Kanarieöarna. Resorna bygger på religiösa texter och legender som spreds i Europa under medeltiden. Att historien senare kopplades till Kanarieöarna är en del av hur myten växte fram. Att legenden har sina rötter hos en irländsk munk gör den om möjligt ännu mer fascinerande.
Under flera hundra år tog man historien på så stort allvar att ön dök upp på kartor. Redan under 1300-talet ritade kartografen Pizzigano in en ö väster om El Hierro. På den tiden trodde man att San Borondón låg ungefär 550 kilometer väst-nordväst om ön, även om andra placerade den betydligt närmare.
Den beskrevs också som förvånansvärt stor – omkring 500 kilometer lång från norr till söder och cirka 150 kilometer bred. Ännu så sent som 1755 fanns ön kvar på kartor, bland annat i den geografiska karta som ritades av Gautier.
Men trots alla dessa detaljer lyckades ingen någonsin hitta den.
Den mest accepterade förklaringen idag handlar om optiska fenomen, ungefär som hägringar till havs. Särskilda förhållanden med ljus, temperatur och luftfuktighet kan få andra öar – eller till och med moln – att se ut som fast land långt ute vid horisonten.
Det betyder att det sjömännen såg var verkligt, men inte nödvändigtvis en ny ö.
Ändå lever historien kvar. Än idag finns det personer som menar att de har sett något liknande från höga punkter på öarna, särskilt under dagar med ovanliga väderförhållanden.
San Borondón är en del av den sida av Kanarieöarna som många besökare aldrig riktigt upptäcker – berättelserna, mysterierna och det som inte går att förklara.
Kanske har ön aldrig funnits. Eller så finns den fortfarande, någonstans bortom horisonten.






