Den 95 åriga kvinnan som avled i en liten stad strax utanför Barcelona hade lämnat sina två sista önskningar.
Först, att få bli begravd vid sidan av sin man och för det andra att begravningen skulle genomföras på spanska (castellano) och inte det lokala språket ”catalan” som talas i Katalonien.
Prästen som genomförde mässan började dock med att tala ”catalan”. Den närstående familjen påtalade felet för begravningsbyrån som var närvarande och dessa i sin tur tog upp det med prästen. Prästen avbröt då mässan under några minuter och kom så tillbaka och talade spanska en kort stund innan han återigen övergick till ”catalan”.
Än en gång påtalades felet för prästen som då närmade sig de sörjande och förklarade att han inte hade de papper som krävdes på spanska.
Det hela slutade med att familjen valde att avsluta begravningen och bad begravningsbyrån föra kroppen till graven där kvinnans man sedan tidigare vilade.
Prästen ursäktar sig med att han inte kunde genomföra hela mässan på spanska och att han fick alltför kort tid på sig för att hinna förbereda sig. Detta trots att det var klart och tydligt uttalat i kvinnans sista önskningar och att familjen ånyo påtalade detta inför begravningen.
Familjen har framfört en officiell klagan.
(Canarias7)
