Jag står på den vackra och livfulla skolgården utanför Svenska Skolan i San Agustín tillsammans med Josefine Karlsson, som är rektor på skolan. Sedan pandemin drabbade världen har det varit dramatiska år både för Josefine och för skolan.

Tekst: Birgitta Frejhagen
Foto: Bente Storsveen Åkervall

Jag utbildade mig till lärare och älskade mitt yrke. 2010 åkte jag till Gran Canaria utan egentlig avsikt att stanna, säger Josefine.

Men vad gjorde du då?
        – Jag köpte pennor för mina egna pengar och började göra planer för framtiden. Men efter bara en vecka fick jag nästa fråga – om jag kunde bli rektor! Då hade jag överhuvudtaget inte funderat på att bli rektor och jag minns hur chockad jag blev av frågan, berättar Josefine.
Men hon tänkte och kände efter och kom fram till att hon inte ville avstå från att få pröva vad hon skulle kunna åstadkomma som rektor.
        – Jag accepterade att bli rektor, men under villkor att jag fick gå en rektorsutbildning, och det var nog bland det bästa jag gjort, konstaterar Josefine lugnt.

Kan du berätta om något som du tycker är viktigt i ditt rektorsjobb?
        – För mig är den viktigaste uppgiften att finnas där för elever, personal och föräldrar. Dörren till mitt kontor står alltid öppen och välkomnar alla att komma in. Jag har ofta besök av elever som vill prata eller komma med förslag. På många skolor är rektorn en person som inte syns. För mig är det viktigt att vara närvarande i det dagliga arbetet och finnas med på till exempel raster och skollunchen där någon kan behöva mig. Jag försöker också att hälsa på elever och föräldrar i grinden på morgonen. Den dagliga självklara kontakten med rektorn på skolan har inneburit att många problem har lösts när de fortfarande är små.

Sedan Josefin antog utmaningen att bli rektor har hon gått i täten för att tillsammans med all personal och alla eleverna lägga grundstenarna för hur man vill arbeta tillsammans på skolan. Det handlar om enkla sanningar: Svara hjälpsamt, positiv förstärkning, ignorera dåligt beteende (om det inte innebär fara), var positiv, undvika negativa regler- dvs ge tydliga positiva budskap.  Och det viktigast är att Josefine har lyckats få alla på skolan att i vardagen stå upp för och handla efter dessa grundstenar! Även som besökare blir man berörd av att se värmen i samspelet mellan alla i skolan!

Det var väl också du Josefine, som tog initiativ till att införa skolkläder för alla på skolan, inklusive för dig själv?
        -Jo, tillsammans med föräldrarna bestämde vi oss för att prova.  Skolkläderna har verkligen stärkt insikten i att vi är en gemensam grupp. Eftersom vi har elever som bara går korta perioder hos oss, så är det viktigt att de redan första morgonen känner och kan se att de är en av oss!

Kan du peka på något som varit särskilt viktigt för att få skolan att fungerar så här väl?
        – Nej det kan jag faktiskt inte, säger Josefine efter en kort paus. Allt sammantagit har bidragit till att eleverna jobbat tryggt och intensivt med sitt lärande, och till att de mått bra och har fått fina betyg och dessutom till att skolan har fått nya elever!

Josefine har fortsatt att utveckla och bejaka sitt behov av att få älska vackra saker! Jag älskar verkligen kläder och inredning och skriver gärna om sådant!

Josefine och Peter köper Svenska Skolan i San Agustín
        – 2016 kom Peter Friberg in till mig på skolan, berättar Josefine. Han presenterade sig och frågade: får jag helt ideellt hjälpa barnen med matten?  Det slog mycket väl ut, Peter har fått många elever att läsa matte på en nivå som ligger flera årskurser över än vad de går i berättar Josefine.

Peter är en ung pensionär som kom från finansvärlden i Sverige, men som bestämde sig för att spendera långa perioder på Gran Canaria. Peter är en mycket välutbildad man. Han utbildade sig först till jurist och ekonom, och senare tog han en psykologexamen och på äldre dagar även en lärarexamen.   

Fram till 2019 drevs och styrdes skolan av en föräldraförening tillsammans med rektorn, vilket är det normala i många svenska utlandsskolor.  Men då fattade föreningen beslut om att sälja skolan, dvs låta någon annan ta ansvar för skolans ekonomi och styrning och själv koncentrera sig på eleverna vid bemärkelse.

        – I samtalen om försäljning blev ett av förslagen att jag skulle köpa skolan. Men jag kände att jag ville ha någon att arbeta tillsammans med. Någon som kunde komplettera mitt kunnande. Så jag berättade för föräldraföreningen att om ni väljer mig som köpare, så kommer jag att köpa skolan tillsammans med Peter. Vi kommer att ha 50% var av aktierna.

När föräldraföreningen skulle ta ställning fanns det andra alternativ, men vid omröstningen röstade alla utom en på mitt förslag, berättar Josefine och ser mycket glad ut!

Köpet och övertagandet av det ekonomiska ansvaret för skolan var positivt och stort både för Josefine och för Peter, som idag är ordförande för skolan. I alla utlandsskolor finns även en representant från skolverket. Carina Granberg som har varit med i skolans styrelse i över 30 år finns fortfarande med och är Skolverkets representant i den nya styrelsen.

Sjukdom och pandemi!
Bara ett par månader efter köpet av skolan insjuknade Josefine!

        -Jag kände helt plötsligt stickningar i höger arm och det fortsatte ut i vänster ben! Jag blev jätterädd och trodde att jag hade fått en stroke! Efter flera turer in och ut på olika vårdinrättningar blev jag inlagd på intensiven i Las Palmas. Läkarna hade i början svårt att diagnostisera min sjukdom, men det är alltså en ovanlig neurologisk sjukdom, som anses kronisk. Idag har jag fortfarande nästan ingen känsel där det började sticka i armen och benet. Men numera lever jag ett normalt och bra liv, med vissa begränsningar. Men det var givetvis fruktansvärt då! Jag låg fortfarande mest till sängs, var rullstolsburen och kunde inte använda händerna. Det var helt omtumlande och förfärligt, säger Josefine lågt. Jag hade knappt egen styrfart och pandemin krävde fasthet och kreativitet.  Vilken fruktansvärd situation!

Jag lever tillsammans med Ulrika Johansson, som kallas Ika. Hon driver ett hälsoföretag i närheten av skolan och hon arbetar också med skolans administration. När pandemin slog till i mars 2019 blev Ika mina händer och fingrar! Jag pratade i telefon och hon skrev ut och hanterade allt.

Hur fungerade skolan under pandemin?
        – På skolan var pandemins första period fram till sommaren värst. Alla eleverna tvingades stanna inne i sina hem, och de fick inte ens komma till skolan för att hämta sina böcker, berättar Josefine. Lärarna gjorde ett enormt jobb med att skapa uppgifter som eleverna kunde göra hemma – ibland med bristfällig eller ingen tillgång till datorer, skrivare och böcker.

Det var en utmaning för alla. I början trodde vi alla att eleverna skulle vara tillbaka om två veckor. Men de hårda inskränkningarna blev kvar ända fram till terminens slut.

Barnen i förskolan nådde vi under den här perioden bara via råd till föräldrarna om vad de kunde göra tillsammans med sina barn. Men med alla andra elever från förskoleklassen och uppåt arbetade vi digitalt från våra hem.

Vi hade även digitala träffar bara för att samla klasserna. Det var viktigt för eleverna att få se och prata med sina vänner! Olika brister i utrustningen skapade problem men det är heller inte så lätt att sitta stilla och tyst vid datorn när man är 6-7 år gammal.  Det finns i hemmet hela tiden andra saker som lockar och hörs! Men det fungerade. Vi kunde till exempel jobba med något som eleverna sedan skulle redovisa för de andra. Och då tyckte eleverna att det var spännande att se vad de andra gjort! Vi gjorde dansvideos där eleverna medverkade. Vi hade också förhör av läxor. Då fick eleverna skriva ett svar på en lapp och sedan hålla upp lappen och visa vad man kommit fram till.  Vi fick vara lite uppfinningsrika!

Pandemin ledde till en förnyelse både av elever och lärare
        – Tack och lov att vi sedan höstterminen 2020 haft öppet som vanligt för alla elever, även för förskolans elever. Annars skulle vi inte ha klarat hyror och personalkostnader. Efter jul räknar jag med att vi nästan är tillbaka till full beläggning. Dvs totalt 72 barn.  Förskolan har även fått ett tillskott med norska barn i och med den norska barnhagens nedläggning.

Vi har inte haft ett enda fall av Covid 19 ,varken bland lärarna eller eleverna. Vi har inte behövt säga upp någon personal på grund av pandemin. Många av våra föräldrar var representanter för olika svenska företag och de och deras barn fick återvända till Sverige. Samtidigt har många familjer kommit hit för att det blivit större möjligheter att distansarbeta. Spännande nog har vi på senare år kunna anställa flera nya lärare som är duktiga och uppdaterade i sina ämnen, samt också i framkant på  att använda IT i skolan.  Så vi har ordnat intensiva internutbildningar och uppgraderat lärarnas kunskap! Det känns värdefullt och viktigt!

Rektorsbloggen – en plats där du hittar lyx och skönhet
Vad har hänt med dig Josefine under de här åren. Du räddade en skola som var på gränsen till att läggas ner och du var har varit ledstjärna i uppbyggnaden av en skola med värme och kunskap. En effektiv och rolig skola att vara och arbeta i med närhet och trygghet! Och just som du tagit ett stort beslut och köpt en svensk skola i Spanien, klarade du både av en svår sjukdomsperiod och en pandemi! Vad har allt detta inneburit för dig själv?

Vi hade även digitala träffar bara för att samla klasserna. Det var viktigt för eleverna att få se och prata med sina vänner! Olika brister i utrustningen skapade problem men det är heller inte så lätt att sitta stilla och tyst vid datorn när man är 6-7 år gammal.  Det finns i hemmet hela tiden andra saker som lockar och hörs! Men det fungerade. Vi kunde till exempel jobba med något som eleverna sedan skulle redovisa för de andra. Och då tyckte eleverna att det var spännande att se vad de andra gjort! Vi gjorde dansvideos där eleverna medverkade. Vi hade också förhör av läxor. Då fick eleverna skriva ett svar på en lapp och sedan hålla upp lappen och visa vad man kommit fram till.  Vi fick vara lite uppfinningsrika!

Pandemin ledde till en förnyelse både av elever och lärare
        – Tack och lov att vi sedan höstterminen 2020 haft öppet som vanligt för alla elever, även för förskolans elever. Annars skulle vi inte ha klarat hyror och personalkostnader. Efter jul räknar jag med att vi nästan är tillbaka till full beläggning. Dvs totalt 72 barn.  Förskolan har även fått ett tillskott med norska barn i och med den norska barnhagens nedläggning.

Vi har inte haft ett enda fall av Covid 19 ,varken bland lärarna eller eleverna. Vi har inte behövt säga upp någon personal på grund av pandemin. Många av våra föräldrar var representanter för olika svenska företag och de och deras barn fick återvända till Sverige. Samtidigt har många familjer kommit hit för att det blivit större möjligheter att distansarbeta. Spännande nog har vi på senare år kunna anställa flera nya lärare som är duktiga och uppdaterade i sina ämnen, samt också i framkant på  att använda IT i skolan.  Så vi har ordnat intensiva internutbildningar och uppgraderat lärarnas kunskap! Det känns värdefullt och viktigt!

Rektorsbloggen – en plats där du hittar lyx och skönhet
Vad har hänt med dig Josefine under de här åren. Du räddade en skola som var på gränsen till att läggas ner och du var har varit ledstjärna i uppbyggnaden av en skola med värme och kunskap. En effektiv och rolig skola att vara och arbeta i med närhet och trygghet! Och just som du tagit ett stort beslut och köpt en svensk skola i Spanien, klarade du både av en svår sjukdomsperiod och en pandemi! Vad har allt detta inneburit för dig själv?

Tillsammans med eleverna har vi miljöcertifierat skolan

– Jag har fått frågan hur jag kan ha infört skolkläder, som är så intresserad av kläder. För mig handlar det om att skapa gemenskap på skolan. De bidrar till en god anda.  En elev föreslog att vi skulle välja skoluniformer i en argumentationsuppgift. Där visade det sig att eleverna tyckte att uniformer skulle införas även i Sverige! Argumenten handlade bland annat om miljöaspekter, t.ex. om gifter och kemikalier. Och om klimataspekter eftersom man använder sina kläder längre. Plus att det är ok att när man växt ur dem att lägga dem i lådan med begagnade kläder och att någon andra då kan fortsätta att använda dem.

-Vi har även gjort vissa mindre saker, som att sätta in en maskin så vi slipper alla dessa vattendunkar.  Även ett stort jobb, som innebär att vi nu för tredje året i rad har lyckats erövra den Gröna Flaggan, som visar att alla på skolan har samarbetat för att minska skolans miljö- och klimatavtryck. Det är så roligt att tillsammans få hissa den Gröna Flaggan.

Pandemin hotar gemenskapen
        – Under pandemin har mycket varit svårt.  Om vi kan bortse från risken för sjukdom, död och ekonomisk kollaps mm, tycker jag att det mest bekymmersamma på skolan är att vi har varit tvungna att dela upp skolgården och separera de små och stora eleverna från varandra. De får och kan inte längre leka med varandra. Gå hand i hand till lunchen. De stora får inte läsa sagor för de små. Om de träffas inomhus får de inte prata med varandra! Jag längtar tillbaka till tiden när vi fick uppmuntra deras gemenskap – nu måste vi förbjuda den! Jag blir nästan rörd när jag tänker på hur fint vi hade det för bara två år sedan.

Att alla burit ansiktsmask hela tiden har varit besvärligt. Och det har säkert påverkat hälsan. Alla kan känna hur tungt det varit att bära ansiktsmask hela dagarna, men jag tycker ändå att det varit värre med isolering i hemmen och att vi inte kunnat umgås som vi vill. Det har påverkat gemenskapen på skolan.  Och det säger en del om hur socialt och psykiskt ansträngande den här pandemin är och har varit.

Jag har en tid känt mig allt mer hoppfull. Men just nu kommer nya mutationer, så om framtiden vet vi inget.

Trots sina allvarliga ord känns det att Josefine vet vilken stor betydelse hennes arbete som rektor haft för skolan och eleverna. Hon brinner fortfarande för sin skola och själv är hon innerst inne fullt övertygad om att allt kommer bli bra i slutändan. Det ser ljust ut för skolans framtid och för Josefines hälsa.